Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens vidare utveckling och tillämpningar från 1850-talet till närvarande tid - Ångpannans vidare utveckling intill närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ÅNGTEKNIKEN.
Denna ångmaskin, som första gången utställdes i Stockholm 1897, vann en viss
spridning såväl i Sverige som utomlands. Den byggdes dock endast för relativt små
effekter. I den mån oljemotorerna utvecklades och elektrifieringen grep omkring
sig, blev konkurrensen dem övermäktig. Svårigheter yppade sig även med
läck-förluster och slitning och snart voro dessa i övrigt så intressanta maskiner försvunna
ur marknaden.
Ångpannans vidare utveckling intill närvarande tid.
Fig. 236—237. Adamson-ringen.
Vi1 omnämnde i ett tidigare kapitel att eldrörpannan var den mest spridda av alla
panntyper omkring mitten av 1800-talet. Denna panna visade sig även i fortsättningen
äga en utomordentlig livskraft och kunde under
senare delen av århundradet alltjämt räknas bland
de förnämsta typerna. Pannans konstruktion var
ock ovanligt väl funnen.
Den var enkel att sköta,
hade ganska god
cirkulation och lämnade god
avdunstning och
verkningsgrad, åtminstone så länge
det gällde tämligen
högvärdiga bränslen.
De under senare
hälften av 1800-talet stegrade
fordringarna på högre ångtryck ställde dock denna panna, liksom många andra, inför
nya problem. De tidigare använda släta eldrören visade sig ej kunna emotstå starka
yttre tryck. Engelsmannen Adamson konstruerade emellertid omkr. 1876 för
uppstyv-ning av eldrören den efter honom allmänt benämnda Adamson-r ingen, som visas i
figurerna 236—237. Denna ring gjorde god nytta och kom till stor användning.
De av engelsmannen Sampson Fox omkr.
1876 konstruerade korrugerade eldrören visade sig
innebära ett ändå större framsteg. Figur 238
visar ett dylikt eldrör. Detta har förutom stor
motståndskraft mot yttre tryck även en
betydelsefull eftergivlighet i längdriktningen. De vid högre
ångtryck oundvikliga fjädringarna i pannan
upptagas på detta sätt utan att överanstränga
materialet. Det korrugerade eldröret ger även 10—
15 % större eldyta än det släta röret.
Tillverkningen av dessa korrugerade eldrör
var dock ett problem för sig. Fox utförde korru-
geringen med ånghammare. Tyskarna lyckades emellertid omkring 1880 att valsa
dylika rör, ett förfaringssätt som sedan alltjämt använts.
Den kanske största svårigheten, som ångpannetekniken under denna tidrymd hade
att övervinna, var materialfrågan. Plåtvalsverken hade svårt att hålla jämna steg med
ångtryckets fordringar. Så småningom lyckades man dock att valsa allt tjockare plåt
Fig. 238. Korrugerat eldrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
