Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångpannans vidare utveckling intill närvarande tid - Ångturbinens framträdande och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. ÅNGTURBINEN.
283
däri, att en rörspiral fläktes upp, ångan strömmade ut genom plåtskorstenen och det hela
stannade av.
Den berömde tyske uppfinnaren Wilh. Schmidt hade även angripit
högtrycks-pannproblemet på ett tidigt stadium. Han konstruerade 1885—1886, således tidigare
än de Laval, en 60 atm. panna, bestående av uteslutande rörslingor. Denna panna
stannade, liksom de Lavals, på experimentstadiet. Schmidt återupptog försöken efter
andra linjer år 1911.
Försöken hava även kraftigt bidragit till högtrycksfrågans hållande vid liv och
man kan säkerligen spåra civilingenjör J. V. Blomqvists, Atmospannans uppfinnare
och konstruktör, intresse för högtrycksområdet tillbaka till den tid, då han var anställd
på doktor de Lavals experimentkontor.
Övriga insatser på pannområdet voro under denna period ej särdeles
betydande. Utvecklingen gick i det hela ganska långsamt, vilket i mycket berodde på
ånganläggningarnas relativt ringa storlek. V attenrörpannan inträngde endast sakta
och de allmännast använda panntyperna voro eldrörpannorna och kanske särskilt den
för svenska förhållanden (med användandet av träavfallsbränsle i stor omfattning)
särskilt lämpliga och även billiga tubpannan.
Figur 250 visar en liten egenartad specialpanna av svensk konstruktion, Vulcans
Rapidpanna. Den utmärktes av snabb uppeldning och stor avdunstningsförmåga i
förhållande till den lilla eldytan. Pannan fann även en ganska stor användning för
mindre ångbehov. Numera är den visserligen försvunnen ur marknaden. Figur 251
visar en annan lyckad specialpanna av den framstående svenske
ångsprutkonstruk-tören Granells konstruktion. Den har använts i en mängd ångsprutor och utmärker
sig för hastig uppeldning och stor avdunstning.
Ångturbinen» framträdande och utveckling.
Vi hava framhållit redan i början av detta arbete, hurusom ångturbinen kan spåras
tillbaka till tider, vilka ligga långt mera fjärran än den tidpunkt, då kolvånginaskinens
tidigaste föregångare började framträda. Dessa tidiga ångturbinexperiment yoro dock
knappast annat än tekniska leksaker och det förefanns ingen möjlighet att utnyttja
dem som verkliga motorer. Ångförbrukningen skulle nämligen i sådant fall komma att
visa sig oerhört stor. Orsaken härtill ligger i den ytterst obetydliga periferihastighet,
med vilken dessa experimentapparater arbetade.
Ovannämnda tidiga försök efterföljdes visserligen av nya uppslag. K. Sosnowski
har i ett intressant arbete »Roues et turbines å vapeur», Paris 1897, samlat en mängd
patentritningar och andra uppslag på ångturbinområdet från ovannämnda äldsta försök
till våra dagar. Hur intressanta än dessa tidigare uppslag äro kunna vi ej här beskriva
dem närmare. De lida samtliga av samma fel: periferihastigheten är för liten i förhållande
till ånghastigheten, och utbytet skulle således bli synnerligen mindervärdigt, om
förslagen realiserades, vilket emellertid sällan eller aldrig blev fallet.
Vi kunna därför lugnt överhoppa hela denna utvecklingshistoria tills vi komma till
1850-talet. Då möta vi emellertid ett namn, som ej bör förbigås. Fransmannen
Tour-naire framlade för franska vetenskapsakademien år 1853 ett förslag till multipelturbin.
Denna avbildas i figurerna 252—254. Tournaire bevisar i sin inlaga nödvändigheten av
att uppdela ångans expansion i ett flertal expansioner för att erhålla ett tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
