Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Ångpannebränslen och deras olika egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ÅNGTEKNIKEN.
ras av kolväten, syre och kväve, äro procentuellt mindre ju äldre bränslet är. Genom
torrdestillation kan dessutom ett s. k. gasrikt bränsle omvandlas till ett gasfattigt. Den
vanliga gasverkskoksen innehåller således en mycket liten procent dylika flyktiga
beståndsdelar eller gaser. De vanliga stenkolen uppträda mycket olika i detta avseende.
Man skiljer sålunda mellan gasrika eller »feta» kol och gasfattiga eller »magra» kol.
Antra-citen är ett gasfattigt bränsle, yngre stenkol gasrikare och brunkol och lignit synnerligen
rika på gaser.
Våra inhemska torv- och vedbränslen äro även mycket gasrika.
Ju mindre procent flyktiga gaser ett bränsle innehåller, desto svårare är det att
förbränna detsamma under ångpannor. Detta inses lätt om vi t. ex. tänka på huru
förbränningen sker i en eldstad med kedjerost. Figur 268 visar en schematisk bild av
en dylik. Bränslet inmatas i kallt tillstånd från vänster och medföljer rosten i dess
rörelse åt höger. Innan det inkommer i själva förbränningsrummet måste det antändas.
Detta sker genom värmestrålning från det överliggande valvet. Är bränslet rikt på
flyktiga beståndsdelar
avgasas det lätt genom
ovannämnda värmestrålning,
gaserna tändas och det
avga-sade bränslet upphettas
härigenom så mycket att det
antändes. Vid gasfattiga
bränslen finnes endast en
ringa procent gaser att
utdriva och antända, och det
blir därför svårare än i
förra fallet att åstadkomma
tillräcklig temperatur för
bränslets antändning.
Mycket magra kol bliva därför
ganska besvärliga att använda för ångpanneeldning och kräva i alla händelser
särskilda rostkonstruktioner.
Bränslets fuktighet har betydelse ur flera synpunkter. Ju torrare ett bränsle är,
desto högre är dess värmevärde och desto värdefullare är det därför. Stenkolet
innehåller ofta en endast liten procent fuktighet, vilken knappast inverkar på dess
värmevärde. Brunkolet är däremot vanligen ganska vattenhaltigt, 40—60 %. Den vanliga
lufttorkade torven håller 25—30 % fuktighet. Det för Sverige betydelsefulla träbränslet
har i bästa fall 25—30 % fuktighet, men kan även, särskilt i form av flis, sågspån,
bark-spån m. m., hålla 50—60 % vatten.
Fuktighetens inverkan på ett bränsles, t. ex. träbränsle, effektiva värmevärde framgår
av följande exempel. 1 kg flis har i torrt tillstånd ett effektivt värme värde t. ex. = 4 500
Cal. Innehåller flisen 60 % vatten, sjunker värmevärdet till 1 440 Cal.; d. v. s. 3 600
Cal. pr 1 kg torrsubstans. Vid denna fuktighetshalt har således det effektiva värmevärdet,
pr 1 kg torrsubstans räknat, sjunkit med 20 %. Emellertid tillkomma några faktorer,
vilka ytterligare minska det fuktiga bränslets relativa värde. Först och främst erhålles
härvid en lägre förbränningstemperatur än med torrt bränsle. Detta nedsätter såväl
ångpannans avdunstade ångmängd som dess verkningsgrad. Fuktigt bränsle är
dessutom vanligen ojämnt till sin konsistens, bakar lätt ihop sig i eldstaden och förbrinner
Fig. 268. Schematisk bild av kedj erost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
