Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Tillbehör till ångpannor och ångpanneanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 399. Ferranti’s ångventil.
Fig. 398. Den vanliga
ångventilen.
ett visst avstånd från pannan. Manometern får ej utsättas för hög temperatur och
skyddas härför gebom ett s. k. vattensäcksrör mellan manometern och pannan. Vid
besiktningar och dyl. användas för kontroll särskilt känsliga s. k. kontrollmanometrar
med dubbla rörfjädrar och dubbla visare. För driftchefens kontroll å ångtryckets
variationer användas ibland registrerande manometrar.
Termometrar böra anbringas på flera ställen i en ångpanneanläggning.
Matar-vattnets temperatur, såväl före som även efter economisern, kontrolleras härmed, likaså
den överhettade ångans temperatur. Vanligen användas kvicksilvertermometrar. Man
bör härvid tillse att termometerhylsan tillverkas tillräckligt lång och med tunt gods.
Den fylles med olja vid lägre och med kvicksilver vid högre temperatur. Termometern
får ej anbringas i någon avkrok, utan vattnet resp, ångan skall strömma fram omkring
hylsan. Ibland användas s. k. distanstermometrar, vilkas konstruktion kännetecknas av
att kvicksilver hålles
inneslutet i en tät hylsa, som
förbin-des med en manometer på ett
visst avstånd från
mätnings-stället genom ett kapillärrör
av så liten volym, att denna
ej har någon betydelse vid
sidan av hylsans egen volym.
Vid uppvärmning utvidgas
kvicksilvret, dess tryck stiger
och manometervisaren
angiver temperaturen. Dylika
distanstermometrar äro dock
sällan noggranna.
Temperaturen i
förbrän-ningsrummet mätes sällan
under driften, utan vanligen
endast vid prov och relativt
sällan även då. Eftersom
denna temperatur överstiger
1. 000°, kunna kvicksilvertermometrar ej användas, utan s. k. pyrometrar tillgripas,
vilka kunna vara av olika slag. En sådan är t. ex. Le Chateliers pyrometer, som utgöres
av ett termoelement av platina och platina med 10 % rhodium. Vid mindre
noggranna bestämningar kan t. ex. Vänners optiska termometer vara till fyllest.
Temperaturen i rökgaskanalerna uppmätes antingen, med termoelement,
motstånds-termometer eller, vid temperaturer under 500°, med kvicksilvertermometer.
Ängventiler anbringas å såväl ångpanna som överhettare. Dessa ventiler böra
på samma gång vara så täta som möjligt, när de fullt avstängts, som även erbjuda minsta
möjliga motstånd för ångan, när de äro fullt öppna. Under senare år har den sistnämnda
av dessa båda fordringar fått en allt större betydelse.
Figur 398 visar den vanligaste ångventiltypen. Ventilkroppen utgöres av en kägla,
som vid rattens tilldragning pressas mot det underliggande sätet. Ångan tvingas att
passera ventilen i en S-formig bana, som erbjuder ett ganska stort motstånd. Denna
ventilkonstruktion visar sig i allmänhet utmärkt uppfylla det förra villkoret, men
avsevärt sämre det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
