Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Kolvångmaskiner, av Gustaf Dahlby - Ångans arbete i en kolvångmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
ÅNGTEKNIKEN.
ingen anledning föreligga att tillgripa den mera komplicerade kompoundmaskinen,
utan där användes nästan uteslutande encylindriska ångmaskiner. Såsom vi tidigare
omnämnt har den s. k. »likströmångmaskinen» under senare år vunnit en viss
utbredning. Denna är en encylindrisk maskin, som synes uppnå ungefär samma ångekonomi
vid överhettning som en kompoundmaskin av vanlig typ.
Det visar sig i vissa fall ekonomiskt att upphetta ångan mellan cylindrarna
ungefär på liknande sätt som förut omnämnts, ehuru värmet till upphettningen bör tagas
från ångpannans förbränningsgaser och ej från ångan själv. Vi hava redan i den
historiska framställningen omnämnt lokomobiler, vilka använda sig av denna metod.
Loko-mobilens kompakta konstruktion visar sig synnerligen lämplig härför.
Ångan bör teoretiskt expandera ut i cylindrarna till det tryck, som möter i
re-ceivrarna, när avloppskanalen öppnas. Samma orsaker, som ligga till grund för att ångan
ej får expandera i spets i den encylindriska ångmaskinen, göra sig även här gällande. Det
visar sig således även vid kompound-, trippel- och kvadrupelmaskiner fördelaktigt att
tillåta ett visst tryckfall mellan sluttrycket i cylindrarna och avloppstrycket (vare sig
detta är receivertryck eller mottryck i kondensor). Cylindrarna erhålla härigenom
mindre dimensioner och behäftas med mindre förluster genom cylinderkondensation,
Fig. 433—435. Indikatordiagram för trippelmaskin.
läckning och friktion. Man vinner dessutom, att ångan lättare strömmar ut ur cylindern,
liksom även att man lättare kan reglera cylindrarnas inbördes effektförhållande genom
förändring av detta tryckfall.
Receivrarnas volymer hava betydelse ur flera synpunkter. De böra vara så små som
möjligt för att man skall få den snabbaste regleringen och det minsta svänghjulet. De böra
å andra sidan vara så stora som möjligt för att man skall erhålla de minsta variationerna
i mottrycket bakom föregående cylinders kolv. Man måste på grund av dessa motsatta
synpunkter gå en medelväg. Receivern väljes vanligen i minimum så stor som näst
föregående cylinder och i maximum som den näst efterföljande cylindern.
De olika cylindrarnas volymförhållanden väljas förnämligast ur den synpunkten,
att effekterna på de olika vevarna bliva jämnt fördelade, liksom även att
maximikolv-trycken ej avvika från varandra alltför mycket. Lämpliga erfarenhetstal äro följande:
Vid kompoundmaskiner: Lågtryckscylinderns volym = 2—5 gånger
högtrycks-cylinderns.
Vid trippelmaskiner: Medeltryckscylinderns volym = 2—3 gånger
högtrycks-cylinderns. Lågtryckscylinderns volym = 5—7 gånger högtryckscylinderns.
Vid kvadrupelmaskiner: Cylinderförhållandena ligga här i storleksordningen mellan
1 : 2 : 4 : 8 och 1 : 2.2 : 4.4 : 9.2.
Det indikerade arbetet i en ångmaskin med successiv expansion kan konstateras
med indikatordiagram på samma sätt som i den encylindriska maskinen. Härvid
möter dock den svårigheten, att kolvareorna äro olika och att därför ångtrycket, och
således även den av indikatorn uppritade diagramytan, måste multipliceras med olika
konstanter för att erhålla det verkliga indikerade arbetet under ett enkelslag. Den skot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
