Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Kolvångmaskiner, av Gustaf Dahlby - Ångmaskinens reglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 475—476. Lentz’ reglering.
mån belastningen å maskinen minskar, slår regulatorn ut mera och pressar samtidigt
rullen g längre åt höger. Härigenom löses tidigare sambandet mellan c och d och
ventilen stänger tidigare, fyllningen blir mindre.
I andra konstruktioner utlöses haken ej momentant som i ovannämnda, utan
successivt. En sådan konstruktion är t. ex. Neuhaus-Hochwalds reglering.
Det finnes även utlösningskonstruktioner, i vilka haken rör sig i en sluten kurva.
Den mest kända av dessa är Sulzers ventilreglering. Figur 483 visar densamma i
det utförande den erhöll år 1900.
Excenterskivan åverkar genom den korta
excenterstången /S vinkelarmen C. Denna arms
ena ända reglerar utloppsventilen, den andra
åverkar upphängningspunkten c för haken K,
som beskriver en hjärtformad rörelsekurva på
grund av dess förbindelse med excenterskivan.
Denna kurva förskjutes åt ena eller andra hållet
beroende på centrifugalregulatorns ställning och
därmed sammanhängande förskjutning å
stängerna H, F och G.
Haken K griper fatt i b och öppnar ventilen.
När K släpper b stänges densamma. Beroende
på hakkurvans läge i förhållande till b hålles
ventilen öppen en längre eller kortare tidsperiod.
Den frifallande ventilregleringen erbjuder
vissa fördelar framför den tvångsstyrda. Ångan
avklippes snabbare, och omställningen från
cen-trifugalregulatorn sker i allmänhet lättare,
för-ställningskraften blir mindre. Slutligen behöver
ventilens lyfthöj d ej förändras med fyllningen i
samma grad som vid den tvångsstyrda
regleringen. Å andra sidan förefinnas vissa
olägenheter. Regleringen är nämligen ömtåligare och
erfordrar större tillsyn. Detta gäller särskilt
ka-taraktet. Vid liten belastning och tomgång blir
regleringen även lätt ojämn, emedan hakens
ingrepp då måste vara synnerligen kortvarigt.
Kuliss- och länkreglering. Vid fartygsmaskiner, lokomotiv, uppfordringsmaskiner,
valsverksmaskiner m. m. är det nödvändigt att kunna omkasta maskinens
rörelseriktning. Detta kan ske på flera olika sätt, t. ex. genom omkastning av tillopps- och
avloppskanaler, genom förskjutning av ett rörligt slidplan mellan sliden och cylinderkanalerna
eller genom lösa eller förskjutbara excenterskivor. Vi hava i det föregående sett,
hurusom utvecklingen på detta område så småningom arbetade sig förbi ovannämnda och
andra mindre lämpliga konstruktioner och stannade vid de numera allmännast använda
s. k. kuliss- eller länkregleringarna. Vi skola här nedan beskriva några få av de viktigaste.
Stephensons kulissreglering avbildas i figur 484. På vevaxeln äro fastkilade två
excenterskivor med samma excenterradie och vanligen även lika stor försprångsvinkel.
Från vardera excentern utgår en excenterstång l, vars andra ända är ledbart förbunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
