Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGLOKOMOTIVET. ÅNGPANNAN.
443
Fig. 530. Blästerstrålens
form enligt Strahl.
Pannan vilar i ramverket vid rökskåpet och eldstaden. Vid mellan ramplåtarna
placerade cylindrar utformas dessa till en sadel, mot vilken rökskåpet fastbultas. Vid
utvändiga cylindrar fastbultas rökskåpet mot ett sadelformat ramstag. Vid eldstaden
vilar pannan mot bärytor så, att pannan vid uppvärmningen kan förskjutas bakåt.
Hakformade järn, fästa vid eldstadens bärjärn, förhindra pannan att lyftas från
ramarna. Stundom förekommer, att pannan vid eldstaden stöder mot en pendlande plåt
eller uppbäres av pendelformade järn.
Skorsten, blästeranordning och gnistfångare. Skorstenen
och blästerröret skola stå i ett visst förhållande till varandra för alstrande av det för
förbränningen erforderliga artificiella draget. Den genom draget bildade
lujtjörtunnin-gen, som växlar med ångstötarnas kraft, uppgår vanligast till: I asklådan 10—30 mm
vattenpelare, i eldstaden 40—70 mm och i rökskåpet framför
tubplåten 80—180 mm. Då lastprofilen bestämmer
skorstens-mynningens höjd över rälen, måste skorstenen vid högt
liggande pannor förlängas inåt rökskåpet till erforderlig längd.
Skorstenens och blästerns dimensioner böra bestämmas med
hänsyn till bränslets beskaffenhet och den vanligast
förekommande rostansträngningen. För att kunna erhålla den
lämpligaste luftförtunningen för ett visst bränsle och en viss
rostansträngning finnes stundom en från förarehytten
reglerbar anordning uppsatt, genom vilken blästerrörets höjd och
mynningsarea kan ändras. Dylik anordning har dock ej
funnit vidsträcktare användning.
Vida blästermynningar medföra, att ångstrålen är
kraftig i början, men sedan blir svagare. Är åter
blästermyn-ningen trängre, blir ångstrålen jämnare under hela
utström-ningstiden. Visserligen ökas blästertrycket, då
mynnings-arean är mindre, men detta är ej av stor betydelse, om blott
avloppsrör och cylinderkanaler hava erforderlig storlek.
Övertrycket i blästermunstycket är 20—30 gånger större än
luftförtunningen i rökskåpet. Om i förhållande till tubernas läge
blästermynningen sitter lågt, blir förbränningen kraftigast vid
rostytans bakre del, under det att förhållandet blir omvänt, då blästermynningen sitter
högt. Vid långa rökskåp, där blästerröret sitter förhållandevis långt från tubplåten,
är förbränningen mindre känslig för blästermynningens höjdläge. Blästermynningens
läge och diameter kunna endast genom undersökningar fullt fastställas.
Utföres skorstenen med liten diameter nedtill och stor upptill, vilket utförande
giver bästa verkningsgraden av skorstenen, blir förbränningen ojämn, enär ångstrålen
intränger i skorstenen liksom en propp, varvid gaserna häftigt medsugas. Därav uppstå
ryckar i fyren. Är åter skorstenen vidare nedtill, verkar ångstrålen mjukare på fyren.
Under alla förhållanden måste dock skorstenen givas en sådan vidd, att den sig uppåt
vidgande ångstrålen träffar skorstensväggen mellan skorstenens nedre och övre
mynning. Vid koniska skorstensrör bör koniciteten vara mindre än 1: 6, emedan ångstrålen
vid sin övre del befunnits expandera med denna konicitet. Närmast blästerröret är,
enligt Strahl, ångstrålens konicitet 1 : 3, och ångstrålens övre form erhålles, om från
en ideell blästermynning, med 85 mm större diameter än den verkliga, uppdragas tvenne
linjer med konicitet 1:6 (se fig. 530).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
