Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångturbiner - Ångturbiner för olika ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
ÅNGTEKNIKEN.
Ovannämnda varvantal medgiva i de flesta fall direktkoppling mellan turbinen
och generatorn. Är den utvecklade effekten liten eller medelstor, kan det dock visa sig
lämpligt att införa kugghjulsut växling mellan turbinen och generatorn, i synnerhet om
periodtalet understiger 50. Vid mycket stora effekter kan det å andra sidan visa sig
svårutförbart att tillgripa generatorns högsta möjliga varvantal, utan ökas då polantalet.
Likströmsgeneratorer konstrueras för en mängd olika varvantal, vilka dock ur
kommuteringssynpunkt i allmänhet måste väljas avsevärt lägre än vid växelström.
Ångturbinen kopplas därför till likströmsgenerator allmänt med tillhjälp av
mellanliggande kuggväxel, så att ångturbinens varvantal genom denna nedväxlas till
generatorns.
Centrifugalpumpar, kompressorer och fläktar arbeta allt efter deras användning
med högst olika varvantal och därför förekommer såväl direktkoppling till ångturbinen
som användandet av kuggväxel såsom mellanled.
Den stationära ångturbingeneratorn användes antingen till ren krajtalstring eller
till krajtalstring i samband med värmeavgivning.
Ångturbinen för ren kraftalstring arbetar alltid med kondensering, d. v. s. ångan
expanderar i turbinen till det vakuum, som alstras i kondensorn. Härigenom utnyttjas
ångans expansion i högsta möjliga grad och ångförbrukningen blir den lägsta
möjliga. Det oaktat är den del av bränslevärmet, som i en sådan ångturbin, liksom i
varje på så sätt arbetande ångmotor, omsättes i effektivt arbete, ganska liten. Ett
exempel må förtydliga detta. Antag en ångturbin, som erhåller ånga av 15.0 kilograms
övertryck och 300° temperatur, och att denna ånga expanderar i turbinen till det vakuum
= 96 %, som antages råda i kondensorn. Ångan expanderar således från 16.03 kg/cm2
abs. till 0.041 kg/cm2 abs. Om denna expansion skedde fullt ideellt, så skulle ångturbinen
förbruka 2.75 kilogram ånga pr hästkraft och timme. Antages att ångturbinens s. k.
termodynamiska verkningsgrad är så hög som 0.80, d. v. s. att 20 % av det ideella
ex-pansionsarbetet förbrukas av förluster, erhålles 3.44 kg ånga pr effektiv hästkraft och
timme. Undersökes den härvid förbrukade värme mängden erhålles följande. 1 kg
ånga av 15 kg övertryck och 300° temperatur har för sin framställning förbrukat c:a
700 ve, om matarvattnets temperatur förutsättes = 25° och inga förluster i panna
och rörledningar medräknas. Antages ångpannans, inkl, rörledningarnas
verkningsgrad = 0.78, stiger värmeförbrukningen för 1 kg ånga till c:a 900 ve. En
hästkrafttimme förbrukar således i bränsle c:a 3.44 x 900 = c:a 3 100 ve. Eftersom en häst-
75 x 3 600
krafttimme motsvarar –––––= c:a
427
632 ve, arbetar således ovannämnda ång-
turbin med en värmeverkningsgrad =
632
3 100
= c:a
0.21.
Antages högre ångtryck, ångtemperatur och vakuum än i föregående exempel,
kan ångturbinens värme verkningsgrad stiga till 0.25 å 0.30. I allmänhet stannar dock
verkningsgraden snarare under än över 20 %.
Jämföres ångturbinen med förbränningsmotorn, särskilt dieselmotorn, framgår
med all tydlighet ångturbinens underlägsenhet i värmeverkningsgrad. Det oaktat visar
den sig i alla större anläggningar kunna med framgång upptaga tävlan med ovannämnda
motor. Skälen härför äro många, men ett av de viktigare är, att ångturbinen kan
använda varje slag av bränsle, under det att t. ex. dieselmotorn är hänvisad uteslutande
till flytande bränsle, vilket i allmänhet är väsentligt dyrare pr ve än t. ex. kol och
andra fasta bränslen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
