Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångturbiner - Olika ångturbintyper för stationära anläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGTURBINER. OLIKA TYPER. 519
hastigheter. För närvarande användes vid kondenseringsturbiner normalt från 200
ända till 250 meters medelperiferihastighet. Turbinhjulen måste därför beräknas med
synnerlig omsorg och deras material väljas med stor urskillning.
Hastighetsseriehjulen äro alldeles särskilt utsatta för höga centrifugalkrafter i följd
av den tunga belastning, som mängden av skövlar och deras infästningsdelar utöva
på hjulet.
Spänningarna i turbinhjulen kunna ej fördelas på annat sätt, än att den högsta
spänningen erhålles i centrum och en betydligt lägre spänning ute vid periferien. Det
är naturligtvis viktigt tillse, att ifrågavarande maximala spänning ej överstiger en viss
tillåten gräns.
Turbinhjulen monteras på turbinaxeln på olika sätt. Ett sådant är att svarva och
slipa centrumhålen koniska, så att de med svag pressning passa på motsvarande koniskt
slipade axeldiametrar. Ett annat sätt är att slipa hela axeln cylindrisk, turbinhjulens
centrumhål däremot koniska, och mellan axel och hjulcentrum inlägga uppskurna hylsor,
vilka äro slipade koniska utvändigt och cylindriska invändigt. Denna senare
fastsätt-ningsmetod användes av A.-B. de Lavals Ångturbin. Turbinhjulens förvridning å axeln
hindras av kilar.
Turbinaxeln. Turbinhjulen uppbäras av en i två bärlager vilande, kraftigt
dimensionerad axel. Denna kan beräknas antingen så, att dess s. k. kritiska varvantal
ligger över eller under ångturbinens normala. Detta kritiska varvantal bestämmes av
ekvationen
nk = 300 \ — i vilken nk = kritiskt varvantal pr minut,
’ t
t = den roterande delens nedböjning av den egna vikten i cm.
Man söker i allmänhet beräkna turbinaxeln så kraftig, att detta kritiska varvantal
ligger avsevärt över det normala. Detta är emellertid ej möjligt i sådana fall, då man
skulle erhålla allt för grova dimensioner och därigenom för tung roterande del och för
stora ångförluster genom läckningar. Man nödgas därför mången gång tillgripa den
andra utvägen att dimensionera axeln så, att det kritiska varvantalet ligger under det
normala (men ej för nära detsamma).
Om t. ex. t = O.oi cm, erhålles nk = 3 000. Vi se härav att den roterande delens
nedböjning måste hållas inom mycket små värden.
Axeln utformas utanför turbinhuset till tvenne slipade tappar, vilka uppbäras av
bärlagren. Den utsmides i ena ändan till en kopplingshalva för tillkoppling till
generatorn (eventuellt är kopplingen lös). Den förses även med lämpligt antal kammar för
det axiellt inställbara kamlagret samt med skruvgänga för anslutning till oljepump och
reglering.
Figur 624 visar den roterande delen till en mycket stor ångturbin.
Bärlagren befinna sig fullständigt utanför turbinhuset. Lagerytorna kunna
enligt nyare undersökningar beräknas ganska små. Tapphastigheten väljes vanligen
mycket stor, 25—40 m/sek och eventuellt mer, och detta för att erhålla möjligast
kraftiga lagertappar.
Lagren smörjas med oljepump och cirkulerande olja. Figur 625 visar en schematisk
bild av detta smörj ningssystem. Oljepumpen a utgöres av en ventillös kugghjulspump,
som pressar in oljan genom en oljekylare b i tryckledningsnätet c, som fördelar oljan till
såväl ångturbin- som generatorlagren d. Från dessa återrinner oljan genom rörled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
