Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraft- och värmecentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
ÅNGTEKNIKEN.
Textilindustrien med dess underavdelningar väverier, spinnerier, bleker ier, färger ier
m. fl. förbrukar ånga i olika stora mängder. Även mottrycket är här ganska skiftande.
Spinnerierna använda endast obetydliga mängder ånga och då närmast för spinnsalarnas
uppvärmning. Dylik uppvärmning sker vanligen med varmluft, som åter erhåller sitt
värme från ånguppvärmda värmeelement. Här kan en kondenserande ångmotor
användas och ångan passerar från maskinen till kondensorn förbi dessa element och
avlämnar därigenom en del av sitt värmeinnehåll till varmluften. Vakuet sjunker naturligtvis
genom denna kombination och mera ju högre lufttemperatur som eftersträvas.
Väverierna förbruka mera värme än spinnerierna, dels i form av varmt vatten
till tvättning m. m., dels som ånga eller varmluft för glättning, torkning, blekning m. m.
Totala ångförbrukningen för samtliga dessa ändamål (inkl, alstrande av varmt vatten)
kan uppskattas till 8—12 kg pr kg tyg.
Blekerier och färgerier kräva en betydande ångmängd till varmvattenberedning.
De stora cellulosa- och pappersindustrierna förbruka ånga i stora mängder och till
olika ändamål.
Sulfitindustrien använder sålunda ånga till flisens s. k. basning, till sulfitmassans
kokning och torkning samt i övrigt till olika andra värmeändamål. Vi kunna ej gå
närmare in på dessa processer annat än i den utsträckning, som beröres av kraft- och
värmeproblemen.
Sedan veden barkats och huggits till flis fylles denna i stora kokare (med ofta 200
m3 volym och eventuellt mera), där basningen och kokningen äger rum. Basningen har
bl. a. till uppgift att utdriva luften ur kokaren. Detta sker genom insläppning av ånga,
antingen underifrån eller uppifrån i kokaren. Basningsångan kan hava mycket lågt
tryck, ända ned till 1 atm. abs. Dess mängd utgör 0.3—0.4 kg pr kg sulfitmassa.
Bas-ningstiden är mycket varierande i olika fabriker, 0.3—2 timmar, och beror av de olika
anordningar, vilka användas. Sedan basningen är fullbordad fylles kokaren med
svavel-syrlighet i viss koncentration, varefter det hela kokas med ånga, antingen direkt eller
indirekt. Den direkta kokningen sker genom insläppning av ånga i kokaren, den indirekta
åter genom att ånga genomströmmar i kokarens underdel inlagda rörspiraler av betydande
längd och värmeyta. Den direkta kokningen erfordrar något lägre ångtryck än den
indirekta, men syran utspädes av ångan, varför indirekt kokning är den vanligare.
Kokningen sker under 135—140° temperatur och drager 12—20 timmar, inklusive
den tid, som förbrukas till kokareinnehållets uppvärmning till kokningstemperaturen.
Vid direkt kokning erfordras för kokningsångan minimum 3.7 kg/cm2 abs. ångtryck,
vid indirekt kokning motsvarande högre, 5.5—6.0 kg/cm2 abs. Ångmängden för
kok-ningsprocessen är ganska olika vid olika fabriker, men ligger i regel mellan 1.8 och 2.5
kg pr kg sulfitmassa. Efter avslutad kokning avblåses från kokarens topp överskott
av svavelsyrlighetsånga och vattenånga i och för nedsättning av kokartrycket, luten
avtappas för vidare förarbetning till sulfitsprit eller bränsle och sulfitmassan utspolas
med vatten till s. k. massabingar, från vilka kvarvarande lut bortrinner jämte vattnet.
Massan silas sedan, urvattnas och torkas i torkmaskiner till en kontinuerlig pappbana.
Dessa torkmaskiner hava liknande konstruktion som pappersmaskinerna, ehuru de äro
betydligt mindre och enklare. Massan torkas (sedan vattnet medelst andra
anordningar hunnit att till största delen avrinna) genom att passera ett antal ihåliga
cylindrar, vilka upphettas med ånga. Om ingen mekanisk utpressning av vatten ur massan
föregår torkningen, erfordrar denna 1.5—2.5 kg ånga pr kg massa. Den norske
ingenjören Schaaning har under senare år lyckats konstruera och utexperimentera en metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
