Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraft- och värmecentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
ÅNGTEKNIKEN.
emellertid stundom mellan tryckgränser, vilka båda ligga under atmosfärtrycket. På
grund av dessa små trycksänkningar kan urladdningsmängden ånga ej bliva särdeles
stor i förhållande till vatteninnehållet. Figur 770 anger den mängd ånga, som avdunstas
pr 1 000 kg vatten, om vattnets ursprungliga temperatur är 106.°4 (1.3 kg/cm2 abs.),
och trycksänkningen varierar mellan 0 och 0.3 kg. Vid 0.1 kg tryckfall blir
urladdnings-ångmängden mindre än 0.5 % av vatteninnehållet, vid 0.2 kg c:a 0.9 % och vid 0.3 kg
c:a 1.4 %. Ackumulatorns urladdningsförmåga är således mycket liten. A andra sidan
följa laddningarna och
urladdningarna mycket snabbt på varandra,
och ackumulatorn kan därför
upptaga betydande ångmängder, utan
att dess dimensioner behöva bliva
avskräckande stora.
I detta sammanhang må här
omnämnas en annan
ångackumula-tor, som visserligen ej är av
Ra-teautyp, men som användes för
samma ändamål som denna.
Ackumulatorn utgöres helt enkelt av en
behållare, konstruerad efter samma
principer som den vanliga
gasklockan. Figur 771 visar en bild av
en dylik ackumulator. Den består
av tvenne delar, en undre fast och
en övre rörlig. Den övre delen
skjutes mer eller mindre in i den
undre delen. Ångan inströmmar
vid laddning i behållaren och
trycker den övre hälften upp i höjden.
Vid urladdning utströmmar ånga,
och den övre delen sjunker ned.
Fördelen med denna anordning
ligger egentligen däruti, att
tryckvariationerna inuti ackumulatorn
kunna hållas inom mycket trånga
gränser. Å andra sidan bliva dessa klock-ackumulatorer voluminösa och arbeta med
betänkligt stora värmeförluster.
Ruthsackumulatorn uppfanns omkring 1913 av den framstående svenske ingenjören
dr-ing. Johannes Ruths (född 1879). Uppfinningen inskränker sig emellertid ej till själva
ackumulatorn som sådan, utan består dessutom i en serie nya tankar rörande
betydelsen av att i all såväl motor- som värmeteknik taga större hänsyn till variationerna
än som hittills skett. Vi hava redan i det föregående behandlat dessa frågor och påvisat,
att i de allra flesta anläggningar, där kraft och värme samtidigt förbrukas, den
momentana förbrukningen av kraftånga sällan eller aldrig överensstämmer med
värmeång-förbrukningen. Utjämning mellan dessa olika ångbehov är ett viktigt ekonomiskt
problem.
Ruths såg i ångackumuleringen medlet att utjämna ovannämnda variationer.
Johannes Ruths, f. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
