Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Den konstruktiva utbildningen av lysgas-, bensin- och fotogenmotorerna - Dieselmotorns framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
motorns förbränningsrum hörande förgasningskammaren F, vilken uppvärmes från
fotogenlampan G. Den förgasade fotogenen inströmmar från förgasningskammaren i
cylindern och blandar sig där med den genom luftventilen B insugna
förbrännings-luften.
På allt flera håll upptogs tillverkning av fotogenmotorer, varvid i princip användes
ettdera av de två ovan beskrivna förgasningssystemen, om än den konstruktiva
utbildningen uppträdde i de mest skiftande variationer.
År 1890 uttogs av Herbert åkroyd patent på en
förgasningsanordning bestående av en vid
cylinderänden anbragt okyld kammare, vilken innehöll en
väsentlig del av förbränningsrummet, fig. 902. I denna
kammare, vilken vid motorns igångsättning
uppvärmdes med en lampa, men sedan maskinen blivit varm
hölls upphettad av de i kammaren skeende
förbränningarna, insprutades av en pump genom en spridare
fotogenen, vilken förgasades mot kammarens heta
väggar. Förbränningsluften insögs i maskincylindern men inträngde genom kammarens
hals under kompressionsslaget i kammaren och blandade sig med fotogenångan.
Slutligen antändes denna blandning av kammarens heta väggar. Denna maskin
tillverkades av Hornsby & Sons i Grantham. Den av Åkroyd uppfunna kammaren har
blivit kallad tändkula och senare erhållit en vidsträckt användning, varom mera nedan.
Så låg fotogenmotortekniken, då Rudolf Diesel påbörjade sina för utvecklingen
så betydande arbeten.
Dieselmotorns framträdande.
I början av år 1893 utkom en bok med titeln: »Theorie und Konstruktion eines
rationellen Wärmemotors zum Ersatz der Dampfmaschinen und der heute bekannten
Verbrennungsmotoren» av ingenjör Rudolf Diesel. Denna mycket lovande titel följes
av dels en teoretisk undersökning, vilken ej hör till de mest lättlästa, dels av en
beskrivning över konstruktionen hos en maskin, som skall fylla de tidigare uppställda teoretiska
fordringarna, samt slutligen en redogörelse för maskinens stora fördelar framför andra
värmemotorer och dess vidsträckta användningsområde.
Den »rationella värmemotor», Diesel tänkt sig, skulle arbeta med mycket höga tryck,
men de högsta temperaturerna i maskinen skulle ej bliva så höga. Därigenom skulle
maskinen kunna arbeta utan vattenmantel och sålunda värmeförlusterna bliva helt
små. Genom att därjämte tillföra värmet vid konstant temperatur (isotermiskt) skulle
en mycket hög verkningsgrad erhållas. Diesel räknade med ett maximitryck av 250
atm. och en maximitemperatur av 800° C. Den fullständiga processen skulle försiggå
sålunda att luft av atmosfärtryck först komprimerades vid tillförande av vatten, så
att en isotermisk kompression erhölls. Därpå följde adiabatisk kompression till 250 atm.
och 800° 0. Efter detta inleddes förbränningen genom insprutande av bränsle samtidigt
med en pågående expansion, varvid bränsletillförseln reglerades så att temperaturen
förblev oförändrad, 800°. I en viss punkt avbröts bränsletillförseln, varefter följde
adiabatisk expansion ned till atmosfärtryck. Emellertid beskrevos även ett par
modifikationer. För att förenkla maskinen utfördes hela kompressionen adiabatiskt, men då
Fig. 902. Akroyds tändkula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
