Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Gasmotorns utveckling till generatorgasmotor - Gasmotorns utveckling i samband med dawsongas- och suggasverken - Gasmotorns utveckling till masugnsgas- och koksugnsgasmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
firma Fritz Egnell återgives av fig. 947. Denna maskin är numera uppställd i Kungl.
Tekn. Högskolans förbränningsmotorlaboratorium.
Denna utvecklings viktigaste period sammanfaller emellertid till tiden med
mas-ugnsgasmotorns utveckling och kan därför ej särskiljas från den sistnämnda. Då den
senare utvecklingen sträckte sig än längre skola vi studera densamma i nästa kapitel.
GASMOTORNS UTVECKLING TILL MASUGNSGAS- OCH
KOKSUGNSGASMOTOR.
I gamla reseskildringar från den svenska bergslagen ävensom andra länders
bergs-bruksområden beskrives ofta huru trakten nattetid vida omkring upplystes av den
väldiga gasfacklan från masugnen. Dessa gasfacklor hava numera slocknat, ugnsmynningen
har tilltäppts med ett lock, ett s. k. slutet uppsättningsmål, och gasen tillvaratages genom
att i stora rörledningar föras till ugnar och maskiner, i vilka den kan komma till
användning. Masugnsgasen innehåller nämligen omkring 35 volymprocent brännbara
beståndsdelar, mest koloxid, och har ett värmevärde av c:a 1 000 v.e. pr kubikmeter.
Man kan räkna med att hälften av det värme, som det på masugnen uppsatta kolet
innehåller, bortgår från masugnen såsom brännbar gas. Det är väldiga gasmassor och
värmemängder som det här är fråga om. För tillverkning av en ton tackjärn avgår från
masugnen c:a 400 m3 gas, vilket för en svensk masugn motsvarar 600 m3 gas pr tim.
och för en tysk, engelsk eller amerikansk c:a 4 000 m3 gas pr tim. Redan för ett
halvsekel sedan började man tillvarataga denna gas för ugnseldning, eldning under
ångpannor och för andra värmeändamål. Vid svenska masugnar användes densamma i
första rummet för malmens röstning och överallt uppvärmes ugnsblästern med
masugns-gas i s. k. varmapparater. Men sedan dessa masugnens egna behov blivit fyllda återstå
ännu stora gasmassor; vid svenska träkolsmasugnar c:a 30 % och vid utlandets stora
koksmasugnar c:a 60 %.
I maj 1894 föreslog engelsmannen B. H. Thwaite att använda detta gasöverskott
för drivande av gasmaskiner. De engelska järnverksägarna ansågo emellertid förslaget
omöjligt och funno det snarare löjeväckande att någon kunde komma på en sådan tokig
idé som att använda den fattiga masugnsgasen för sådant ändamål. Om det över huvud
vore möjligt, vilket syntes föga troligt, att denna fattiga gas kunde bringas till
antändning i en gasmaskin, så måste ju maskinen bliva så orimligt stor och dyrbar att densamma
ej kunde räntera sig. Masugnsgasen höll ju blott 1 000 v.e. pr m3 under det att lysgasen
höll 5 000 och maskinen borde, trodde man, då bliva fem gånger så stor. Hade man
emellertid besvärat sig med att undersöka förslaget närmare, skulle man funnit att
resonemanget var felaktigt. En m3 lysgas behöver nämligen för sin förbränning c:a 7 m3
luft men 1 m3 masugnsgas blott 1 m3 luft. Låtom oss därför för enkelhets skull antaga
en gasmaskincylinder som rymmer 8 m3 gas, så insuger denna vid drift med lysgas 1 m3
lysgas plus 7 m3 luft och denna blandning innehåller 5 000 v.e. Drives maskinen åter
med masugnsgas insuges i cylindern 4 m3 masugnsgas plus 4 m3 luft och denna blandning
håller 4 000 v.e. Effekten blir sålunda blott 20 % mindre. Senare fann man även att
masugnsgasen fördrog högre kompression än lysgasen, och därigenom utjämnades den
ovan funna nackdelen så gott som fullständigt.
Thwaite trodde emellertid på sitt förslag och uppställde i februari 1895 vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
