Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Compoundmotorn - Kolpulvermotorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLP ULVERM OTORN.
885
nella tillämpning av compounderingen på förbränningsmotorn, vilken framförts av ing.
Wigelius, ännu ej fört till resultat, är att hoppas att detta slutligen skall lyckas. Oavsett
detta har man anledning beundra det grundliga studiearbete som ligger bakom Wigelius’
konstruktivt utformade förslag samt den underbara energi och uthållighet och säkra
tillförsikt, med vilken Wigelius under de många årens experimentarbete kämpat med
svårigheterna.
På senare tid har en amerikanare E. A. Sperry upptagit
compoundmotorpro-blemet och utfört försök, vilka låtit något tala om sig. Sperrys motor, fig. 1273 och 1274,
visar dock stora ofullkomligheter i såväl konstruktivt hänseende som i grundtankens
utformande i jämförelse med Wigelius’ maskin, varför densamma ej ägnas någon
närmare beskrivning.
KOLPULVERM OTORN.
Den omständigheten, att en förbränningsmotor liksom en ångmaskin ej kan drivas
med vilket bränsle som helst, då varje förbränningsmotortyp fordrar sitt särskilda bränsle,
inskränker i ej ringa grad dess användningsområde. Särskilt framträder såsom en
svaghet att ej de vanliga fasta bränslena, vilka äro de allmännast förekommande och även
de billigaste, kunna användas. Framställningen av generatorgas för gasmotordrift söker
avlägsna denna brist. Man kan emellertid även tänka sig en annan möjlighet. Det är
ett bekant förhållande att ett pulverformigt, brännbart ämne i blandning med luft vid
antändning kan förbrinna explosionsartat. De förödande explosioner som många gånger
uppstått i kvarnar hava givit allvarliga lärdomar härom och tvingat till den
försiktighetsåtgärden att noga filtrera luften från förmalningsmaskinerna innan densamma får
utgå i kvarnrummet. Man kan då även tänka sig att genom finmalning framställa ett
kolpulver med vilket i en förbränningsmotorcylinder kunde framställas en explogiv
blandning och förbränningsmotorn sålunda drivas med kolpulver på samma sätt som
med gas eller råolja.
Detta uppslag är ganska gammalt. Sadi Carnot anför i en not till sin 1824 utgivna
skrift om »eldens rörelsekraft» följande, vilket är värt att återgivas: »Bland försöken att
utveckla värmets rörelsekraft medelst atmosfärisk luft, måste de av herr Niepce
framhållas, vilka företogos i Frankrike för flera år sedan av uppfinnaren medelst en av
honom pyrelophor kallad apparat. I väsentligt bestod apparaten av följande anordning:
i en cylinder med kolv infördes luft av dess vanliga täthet. Ett brännbart ämne i ett
tillstånd av stor finfördelning inkastades, vilket förblev svävande i luften ett ögonblick,
därefter antändes detsamma. Förbränningen framkallade nära på samma verkan, som
om det elastiska fluidet varit en blandning av luft och en brännbar gas, t. ex. av luft
och kolväte; en slags explosion och en plötslig utvidgning av det elastiska fluidet
inträdde, vilken man använde i det att man lät densamma helt verka på kolven. Denna
gjorde en rörelse av viss storlek och rörelsekraften var sålunda vunnen. Intet hindrar,
att genast därefter förnya luften och företaga en ny, likadan operation.
»Denna, i synnerhet genom principens nyhet, intressanta maskin hade ett
fundamentalt fel. Det såsom bränsle använda ämnet (det var lycopodiumpulver, vilket
användes på våra teatrar för framställande av blixt) var för dyrt, så att varje fördel
härigenom försvann, och tyvärr var det svårt att använda något billigt bränsle, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
