Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blåsmaskiner, luftpumpar och kompressorer, av Edvard Hubendick - Kompressorn och dess utveckling - Kolvluftpumpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLVLUFTPUMPEN.
977
men vid överförandet från den ena cylindern till den andra anordna mellankylning, kan
en kompression erhållas vilken närmar sig isotermen, fig. 1409. Det är detta förlopp som
förverkligats vid de moderna kompressorerna.
Luftkompressorer för olika tryck upp till flera 100 atm. hava numera kommit till
den vidsträcktaste användning för en mångfald skiftande behov.
Även användas dessa maskiner för komprimering av gas. I Amerikas Förenta
stater framströmma som bekant på vissa ställen stora kvantiteter brännbar gas ur
jorden. Denna ledes i rör till närliggande järnverk och städer för att där distribueras
såsom bränsle. På det att rörledningarna ej skola bliva för grova och dyra komprimeras
gasen dessförinnan, varigenom klenare rör kunna användas. I England har man på
liknande sätt distribuerat komprimerad generatorgas.
Inom kyltekniken hava kompressorerna ett stort användningsområde. I det fallet
är det ammoniak-, kolsyre-, svavelsyrlighets- eller någon annan för ändamålet lämplig
ånga som komprimeras.
Kolvluftpumpen.
De maskiner vi hittills behandlat avse att förtäta luft eller andra gaser. Men även
behovet att förtunna en gas förefinnes rikligen inom modern teknik och industri. En
sådan maskin är ju i själva verket ej annat än en
kompressor, vars insugningstryck ligger under atmosfärtrycket och
vilken komprimerar det insugna mediet till atmosfärtryck.
Detta slag av kompressorer pläga kallas luftpumpar.
Vi hava redan tidigare omnämnt huru Otto von
Gue-ricke utförde den första luftpumpen och med dess hjälp
utförde sina berömda experiment.
Genom naturvetenskapliga studier hade Guericke
kommit till den uppfattningen, att i rymden måste finnas ett
absolut tomrum mellan himlakropparna. Han sade sig
emellertid att »ett bevis, som beror på erfarenhet, är att
föredraga framför ett som är hämtat ur ett tankeslut». Han
inriktade därför sin strävan på att åstadkomma ett
lufttomt rum. För detta ändamål fyllde han ett vinfat med
vatten och försökte att avlägsna vattnet med en vattenspruta,
»sådan som användes vid eldsvådor». För att göra detta
möjligt måste emellertid sprutan förändras till sin anordning.
Han utrustade densamma med två ventiler, en sug- och
en tryckventil,. och fäste den med band och skruvar
vid fatet. Till att börja med brusto dessa förbindningar
då vattnet började utpumpas, men genom förstärkning
lyckades han få sin pumpanordning att hålla. Tre kraftiga
karlar, vilka arbetade med pumpningen, lyckades nu pumpa vatten ur fatet. Guericke
iakttog då, att vid fatets alla delar hördes ett egendomligt ljud som om vattnet kokat,
och efter mycket arbete kom han underfund med att luft inträngde genom träets porer.
För att övervinna denna svårighet ställde han fatet i ett annat större fat och fyllde
även detta med vatten. Då lyckades han avlägsna vattnet från det mindre fatet, i vars
ställe tvivelsutan ett lufttomt rum uppstod. Men ej heller nu uteblevo svårigheterna.
62—240720. Uppfinningarnas bok. II.
Otto von Guericke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
