Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kondensering av gaser - Förarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1048
DE LÅGA TEMPERATURERNAS TEKNIK.
Fig. 1548. Cailletets
apparat för kondensering av
gaser.
sätta vatten på det kalla glasröret, som kunde förhindra observationer genom detsamma.
■ Hans första försök gällde att kondensera acetylen. Han utsatte gasen för 300 atm.
tryck och —29° C. temperatur, men erhöll av naturliga skäl ingen kondensering. Av
misstag råkade han emellertid öppna avtappningskranen, varvid tryckvattnet
strömmade ut och trycket hos försöksgasen hastigt sjönk till atmosfärtryck. Då visade sig
i kapillärröret en stark dimbildning tydande på att en stor del
av gasen övergick i flytande form genom bildande av fina
vätskedroppar, liknande den ånga vi äro vana se utströmma
från en ångmaskin eller en ångpannas säkerhetsventil.
Sedan försöket upprepats för att konstatera att fenomenet ej
berodde på några oberäknade förhållanden och även utförts
med kvävoxidul med samma resultat, sökte Cailletet göra klart
för sig varpå detsamma berodde.
Det är och var redan då bekant att om en gasmassa får
expandera under avgivande av arbete utan att värme tillföres
eller bortföres så sjunker gasens temperatur. I detta fall
åtgick gasarbetet för att pressa ut vattnet ur försöksapparaten
och på grund av gasens och det omgivande glasrörets dåliga
värmeledningsförmåga inträdde praktiskt taget ingen
värmetillförsel på grund av den snabbhet varmed expansionen
försiggick. Vid gasens expansion sjönk sålunda temperaturen
så lågt att densamma nedgick till kondenseringstemperaturen
vid atmosfärtryck och en del av gasen kondenserade, vilken
kondensering visade sig i form av dimbildning i gasen. Efter
några ögonblick försvann åter dimbildningen och gasen blev
klar och genomskinlig emedan värme under tiden hann tillföras
från de röret omgivande väggarna. Acetylenens
kondense-ringstemperatur vid atmosfärtryck är nämligen — 84° C. och
kvävoxidulens är — 92° C. Då glasrörets väggar av
svavel-syrlighetsvätskan höllos vid en temperatur av — 29° C. så
verkade dessa i och för sig kalla väggar på den ännu kallare
ångan i röret såsom varma och värmeavgivande.
Den temperatursänkning som uppstår vid expansion av
en gas från ett visst tryck till ett annat kan beräknas.
Cailletet sade sig därför att om han höjde gastrycket i kapillärröret
till 300 atmosfärer, vilket väl lät sig göra, så borde vid
expansion från detta begynnelsetryck och
begynnelsetemperaturen — 29° C. temperaturen sjunka till en vida lägre temperatur
än man förut någonsin lyckats åstadkomma och måhända
skulle då de »permanenta» gasernas kondenseringstemperatur
kunna uppnås. Vi veta redan att hans försök lyckades; han kondenserade vid sina
första försök koloxid och syre och t. o. m. väte visade spår till kondensering. Det
kan vara skäl att redan nu omnämna att vid atmosfärtryck är kondenseringstemperaturen
för syre — 183° C., för koloxid —190° C. och för väte — 253° C..
I viss mån var som vi se Cailletets upptäckt resultatet av en tillfällighet, men hade
tillfälligheten ej hänt hos en så uppmärksam iakttagare och skarp kritiker hade
tillfälligheten sannolikt ej fört till det glänsande resultat den gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
