Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kondensering av gaser - Industriell framställning av flytande luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1056
DE LÅGA TEMPERATURERNAS TEKNIK.
titet som erfordras för energiens frigörande genom förbränning. Inledes denna
förbränning sker densamma explosionsartat. För sprängningsändamål i en gruva kan man
därför medföra de helt ofarliga kolpatronerna och ett kärl med det lika ofarliga flytande
syret. Vid laddning av ett spränghål doppas en kolpatron i syret och först från det
ögonblicket förefinnes explosivämnet. Den med syrgas laddade kolpatronen nedföres
jämte tändanordningen i spränghålet och tändning och sprängning ske på vanligt sätt.
Stundom händer vid alla slag av sprängämnen att ett sprängskott ej går av, vilket
innebär en framtida explosionsfara, eller att en sprängpatron borttappas, vilken, upphittad
av oförståndigt folk, genom ovarsam behandling förorsakat olyckor. Vid sprängning
med flytande luft eller flytande syre äro dessa risker avlägsnade, ty då syrgasens
kokpunkt ligger vid — 183° C. är det självklart att densamma snabbt avdunstar från
kolpatronen, så att efter relativt kort tid efter neddoppningen i den flytande syrgasen
denna åter förflyktigats och endast den ofarliga kolpatronen återstår.
Den kemiska industrien har även behov av ren kvävgas för framställning av vissa
kväveföreningar.
Slutligen har uppstått ett betydande behov av argon, den kvävgasen närbesläktade
gas som även finnes i luften, för fyllning av s. k. halvwattlampor, de moderna
ström-besparande glödlamporna för elektrisk belysning. Denna följde på grund av sina
egenskaper i avseende på kokpunkt, kritisk temperatur och kritiskt tryck med syrgasen,
emedan värdena på dessa för argon nära överensstämma med dem för syrgas. Sedan
argonen erhållit teknisk betydelse avskiljes densamma.
Till en början anrikades den flytande luften på syre genom fraktionerad destillation.
Detta var emellertid en dyrbar metod på grund av det ringa utbytet. Numera skiljes
luften i sina beståndsdelar genom s. k. rektifiering. Den flytande luftens beståndsdelar
utgöras av en ömsesidig lösning av luftens beståndsdelar. Den för skiljandet av dylika
lösningar med hög kokpunkt sedan gammalt använda metoden har Linde lyckats tillämpa
även för dessa vid mycket låg temperatur kokande vätskor.
Men även andra gaser än luftens beståndsdelar hava erhållit stor teknisk betydelse.
Så har framför allt uppstått ett behov av vätgas. Denna framställes ur vattengas, en
blandning av 50 % väte, 45 % koloxid samt resten kolsyra och kväve genom partiell
kondensation, vilken såsom slutprodukt giver vätgas och koloxid. Vätgasen fann till en
början användning för ammoniakframställning, men har, sedan Sabatier utarbetat
metoderna för fetthärdning, erhållit en mycket stor användning inom denna teknik.
De här berörda frågorna sammanhänga emellertid mera med den kemiska
industrien än med maskintekniken, varför desamma blott omnämnts.
Hela det här behandlade området utgör emellertid en intressant och ovanligt
belysande bild av huru en vetenskaplig upptäckt till synes utan någon som helst praktisk
betydelse på kort tid kan bliva utgångspunkten för en storindustri, möjliggörande nya
förbättrade metoder för fyllandet av människans behov.
Till slut må tilläggas att även helium, den mest flyktiga gas vi känna, kunnat
kondenseras. Därmed är genom experiment även bevisat att det i naturen ej finnes
någon permanent gas; alla gaser i naturen kunna kondenseras och hava även blivit
kondenserade. Denna gas, vars kritiska tryck är 3 atmosfärer, kritiska temperatur
— 267° C. och kokpunkt vid atmosfärtryck -—268° C., har av professor
Kamerlingh-Onnes blivit överförd i flytande form vid en temperatur av —272° C.
Många namn äro numera förbundna med den teknik och industri som är baserad på
kondensering av gaser. Det mest lysande av dem alla är emellertid professor C. von Lindes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
