Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kondensering av gaser - Förvaring av flytande luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1058
DE LÅGA TEMPERATURERNAS TEKNIK.
Fig. 1554—1553. Kärl för förvarande av flytande luft.
I själva verket hava de vägar på vilka problemet skulle lösas klarlagts redan genom
Dulong och Petits arbeten. Då funnos emellertid inga behov av kärl för flytande
gaser. Då senare ett dylikt behov uppstod har det kostat mycken möda att på basen
av den tidigare vetenskapliga forskningens resultat komma till ett tillfredsställande
resultat, vilket dock, en gång uppnått, var så enkelt att man måste fråga sig huru det
varit möjligt att ej genast finna lösningen på problemet.
I början på 1880-talet uppstod emellertid ett behov av kärl för förvaring av flytande
gas, nämligen metylklorid, och detta problem löstes av Weinhold och d’Arsonval.
Dessa torde hava resonerat på följande sätt. Kunde ett kärl tillverkas av ett
material som vore oledande för värme så vore problemet löst. Något dylikt material
existerar emellertid ej. Tillverkades emellertid kärlet av ett material som vore så litet
värmeledande som möjligt och värmetillförseln genom strömning till kärlet kunde
förebyggas så borde det åsyftade resultatet uppnås. Ett dylikt material var glas. Genom att
utforma glaset med dubbla
väggar och utpumpa luften
mellan väggarna förebyggdes även
strömningen ty denna
förutsätter ett strömmande medium,
sålunda vätska eller gas. Ett
par former av dylika kärl
återgivas i fig. 1554—1556.
Kärlet utblåses med dubbla väggar
och mellanrummet avslutas med
ett rör. Detta rör sättes i
förbindelse med en luftpump och’
luften utpumpas så att ett så
fullständigt vakuum som
möjligt blir rådande i kärlets
mellanrum. Därpå tillsmältes
glas
röret. Dessa kärl tillfredsställde kraven för klormetyl, vars kokpunkt vid
atmosfärtryck är — 24° C. När det åter blev fråga om flytande gaser med lägre kokpunkt
voro desamma otillräckliga.
Dessa kärl fulländades emellertid 1892 av professor Dewar. Han sade sig att de
föregående konstruktörerna icke uppmärksammat den tredje källan för värmetillförsel,
nämligen strålningsvärmet. Om därför kärlets väggar gjordes reflekterande så skulle
även strålningsvärmet genom reflektion bortföras. För att uppnå detta försilvrade
Dewar glaset i kärlets mellanrum och erhöll på detta sätt kärl vilka tillfredsställde kravet
på ringa värmetillförsel även vid förvaring av flytande luft; luften kan bliva stående i
kärlet en vecka och längre innan densamma avdunstar. Numera äro dylika kärl allmänt
kända och använda under benämningen »termosflaskor».
För transport av t. ex. flytande syre i gruvor äro emellertid kärl av glas föga ägnade;
här måste oömmare material användas. Man har därför, under i övrigt bibehållande av
de föregående principerna, måst tillgripa bleckplåt för tillverkning av transportkärlen.
För att därvid minska värmeledningen till det minsta möjliga är innerkärlet i en lång
hals upphängt i ytterkärlet, mellan vilka det lufttomma rummet förefinnes. Båda
kärlen äro inmonterade i ett yttre bleckkärl, närmast avsett såsom skydd för de övriga.
Emellertid uppträder här en ny svårighet. Metallblecket är ej helt ogenomträngligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
