Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning - Konstgjutgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING. KONSTGJUTGODS.
35
Fig. 49. Den liopnitade statyn (.Karl XI).
aktigheter å inre ytan ej kunna upptäckas eller repareras. Om gjutningen misslyckas,
är allt det å vaxmodellen nedlagda, konstnärliga arbetet förlorat. Skola föremålen
gjutas ihåliga, d. v. s. med en lerkärna inuti vaxhöljet, kan detta senare ej få så jämn
tjocklek, som erfordras för att förekomma ojämn krympning och skevkastning hos
gjut-godset. Trots metodens påtagliga brister användes den än i dag, på grund av sin
enkelhet, av orientens folkslag, kineser och japaner m. fl., likasom.den var den enda
metoden hos de gamla grekerna och romarna samt hos medeltidens framstående konstgjutare.
Det var antagligen bronsgjuteriet i Bryssel, som under senare hälften av 1800-talet
införde den s. k. förbättrade vaxmetoden,
enligt vilken en jämntjock godsstyrka
er-hålles och flera avgjutningar från samma
modell kunna göras. Den av konstnären
framställda modellen av gips eller lera
överformas med en mängd smärre
formdelar, s. k. bindstycken, av gips, vilka
förenas till två kåphalvor Avtrycken i
dessa översmetas med ett jämntjockt
lager av vax, som bildar rum för det
blivande bronsgodset. Sedan kåphalvorna
förenats, fylles håligheten med en
kärn-massa av gips och tegelmjöl, och sedan
denna stelnat, uttages den så erhållna
vaxmodellen, vilken efter reparering
behandlas vid formningen enligt den äldre
vaxmetoden. För detta ändamål ställes
modellen upprätt i en låda (flaska), i
vilken tillika insättas vaxmodeller till ingöt
och luftgöt, varefter en massa av gips
och tegelmjöl inhälles. Sedan denna
stelnat, torkas och brännes formen 3—4
dagar, varvid vaxet förgasas, lämnande
plats för metallen.
Under första kejsardömet uppfanns i
Frankrike en annan formningsteknik för
konstgjutgods, den s. k. franska metoden,
moulage å la Franpaise, numera införd vid
de flesta bronsgjuterier i norra Europa och Italien. Metoden, vars företräden särskilt
framträda vid gjutning av större föremål, överensstämmer med den vid järngjutning
tillämpade i det hänseendet, att den egentliga gjutformen är av torrsand, dock
uteslutande gjord av bindstycken, vilka i sin mån genom gips förenats till kåpstycken och dessa
åter till en kärnan helt och hållet omslutande kåpa. Vid bildandet av godsstyrkan eller
det rum, som skall intagas av metallen, förfares på olika sätt, nämligen antingen så, att
man påsmetar ett jämntjockt lager av lera i stället för vax på bindstyckenas insida,
vilket lager efter kärnans torkning bortplockas bit för bit, eller så, att nämnda lager
bildas av formsand, som vidhäftar kärnan, samt att över hela den sålunda bildade kärnans
yta avskalas ett jämntjockt lager, motsvarande gjutgodsets tjocklek. Denna metod
kräver en rätt besvärlig efterbearbetning med mejsel och gravstickel dels för
bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
