Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Valsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE MEKANISK BEARBETNING. VALSNING.
87
vid det slutna spåret förbindelsen är mer eller mindre vertikal (fig. 116, 119).
Gränsen mellan de två typerna ligger vid en lutning av 60°.
Allt efter spårens olika form erhålla de olika benämningar.
Plattspår utgöras av rektangulära eller kvadratiska spår, vilkas sidor äro
parallella med, resp, vinkelräta mot valsarnas axlar. Fig. 117 och fig. 118 visa öppna
plattspår, det ena med
ned-svarvning i båda
valsarna, det andra
ned-svarvat endast i den ena
valsen, fig. 119 återigen
visar ett slutet
plattspår. Vanligtvis stå
spårens vertikala sidoytor
ej fullt vinkelrätt mot valsarnas axlar, utan något snett
på sätt som av figuren framgår, detta dels därför, att
materialet lättare skall kunna skiljas från spåret, dels
därför att man, då valsarna blivit förslitna, skall kunna
svarva om dem och därvid erhålla samma spår. Den
in-buktning i spåret, som synes i fig. 117, avser att förhindra,
att en fena uppstår, då ämnet, efter att hava omvridits 90°, utsättes för valsning i näst
efterföljande spår. Plattspår enligt fig. 117 användas mest för valsning av grova
dimensioner, t. ex. för nedvalsning av göt och ämnen från 600 mm. fyrkant till 150, möjligen
100 mm:s sida. Den i fig. 118 visade spårtypen kommer mera sällan till användning, under
det att den i fig. 119 visade typen allmänt användes för utvalsning av plattjärn ned till de
tunnaste dimensionerna. Förminskningskoefficienten brukar vid plattspår variera mellan
0.92 och 0.84. Med förminskningskoefficient förstår man förhållandet mellan den från
valsarna utgående och den mellan valsarna inkommande arean på valsjärnet.
Spetsbågespår (fig. 120) utgöras av fyrkantiga spår med diagonalerna
vinkelräta mot resp, parallella med valslinjen (en linje, som tänkes dragen emellan de
ideella valsarna parallellt med dessas axlar) och där sidorna utformats som
cirkelbågar. Vinkeln göres vanligen 98—100°. Spetsbågespår finna användning vid valsning
Fig. 120. Spetsbågespår.
Fig. 121. Spetskantspår.
Fig. 122. Kvadratspår.
av dimensioner från c:a 150 mm ned till c:a 50 mm, och genom dem ernås en god
bearbetning av materialet. Vid valsningen vändes ämnet 90° mellan varje stick, och
spåren dimensioneras så, att ett efterföljande spår har en bredd, som motsvarar det
föregående spårets höjd ökad med hänsyn till bredningen med minst 2 mm för spår
över 100 mm fyrkant och med 1 mm för spår under denna dimension.
Förminsknings-koefficienten bör utgöra c:a 0.75—-O.so.
Fig. 117, 118. Öppna plattspår.
Fig. 119. Slutet plattspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
