Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Tillverkning av tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
METALLERNAS BEARBETNING.
vid dragning av stål ej använda så stor vikt på ringarna, som vid dragning av järn, och
ofta delar man ringen i tvenne delar efter dragningen i grovdragbänken, där man som
smörjmedel för tråden lämpligen använder tvålpulver. Glödgning av ståltråd kan ske
i samma slags glödggrytor som användas för järntråd, dock med iakttagande av att
temperaturen här ej får vara fullt så hög; för vissa ståltrådssorter, exempelvis för
lin-tråd, pianotråd samt tråd för fjädrar, utbyter man dock denna glödgning mot s. k.
pa-tentering eller seghärdning.
Seghärdning tillgår efter det vanligaste förfaringssättet så, att tråden först
får genomgå en glödgugn av samma sort, som användes vid galvanisering av järntråd,
där den upphettas till en temperatur av 800—860°, beroende på trådens kolhalt, varefter
den omedelbart nedföres i ett bad av smält bly, där temperaturen hålles vid c:a 500°.
Sedan tråden passerat detta bad, avkyles den antingen i luften eller också i ett vattenbad,
varefter den upplindas på ett dragblock. Processen är kontinuerlig. Efter
seghärd-ningen betas tråden, avspolas, neddoppas i kalkvatten samt för underlättande av den
efterföljande dragningen ofta även i ett kopparsulfatbad.
Härdning av ståltråd sker för vissa ändamål, och användes då en
kontinuerlig härdningsanordning. Tråden får härvid passera en härdningsugn, där den
upphettas till lämplig temperatur, föres därpå ned i ett oljebad, där den härdas, varefter
den vidfästande oljan avstrykes med tillhjälp av ett flertal efter varandra sittande
av-strykare. Tråden ledes härpå in i en anlöpningsugn, där den anlöpes i ett blybad till en
temperatur, som är avpassad efter det ändamål, vartill tråden är avsedd, samt upplindas
slutligen på dragblocken. Härdningsugnen brukar vara försedd med ett antal järnrör,
genom vilka trådarna löpa och vilka utvändigt omspolas och uppvärmas av
förbränningsgaserna, eller också är den anordnad med ett antal kanaler i ett mellanvalv på
sätt som beskrivits för glödgugnar använda vid galvanisering av järntråd. En annan typ
av härdningsugn förekommer även, därvid tråden ledes ned i ett bad av smält bly. Av
vikt är, att oxidering av tråden förhindras, varför den vid överföringen från
härdningsugnen till oljebadet ledes genom ett järnrör, vilket slutar först något under oljebadets yta.
Fig. 199. Dragbänk för raka stänger.
Dragning av raka stänger. För dragning av grova dimensioner och för mera
invecklade former lämpa sig ej vanliga draganordningar, där materialet upplindas i
ringar, utan man betjänar sig då av långa raka dragbänkar, liknande dem, som
användas vid rördragning (fig.
199). Dragtången, som
drager stången genom
draghålet, fasthakas vid en ändlös
kätting, som drives medelst
kuggutväxling och elektrisk
motor eller med
remutväx-ling från en huvudaxel. Vid
dragningen användes samma slags smörja som vid dragning i grovdragbänkar.
Dragskivorna tillverkas av hårt stål, vilket vanligen ej härdas annat än då man måste
arbeta med mycket små toleranser. Reduktionen av arean brukar vara 15 å 20 % för
varje drag, och stången glödgas, betas och torkas efter varje genomgång.
Dragning av andra metaller än järn. I stort sett sker dragning av övriga
metaller och legeringar på samma sätt som dragning av järn och stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
