Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Bearbetning av plåt och bleck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
METALLERNAS BEARBETNING.
Av dessa är i varje större bleckslageri gradsaxen den första, som möter ögat; den är
konstruerad antingen för hand- eller trampkraft. Ett motstycke till gradsaxen är
rundsaxen, som skiljer sig från den förra icke minst därigenom, att den klipper med
runda mot varandra roterande knivar, men har fått sin benämning av egenskapen att
lätt kunna klippa efter en kroklinje och därför mest användes för utklippning av
runda bottnar och ringar. Härvid utmärkes först medelpunkten på bleckstycket, som
sedan spännes mellan dubbarna på den till vänster anbragta centrumbygeln, vilken
medelst en kuggutväxling kan föras fram och åter, alltefter den önskade radiens
storlek. Sedan den blivit riktigt inställd och fastskruvad, tvingas knivarna medelst en
över dem befintlig skruv att genomtränga plåten, under det de genom sin rotering åt
motsatta håll själva föra densamma runt vid klippningen. Genom att i stället för
centrumbygel anbringa en styr linjal kan runcfsaxen användas till gradklippning, och den är i
vissa fall som sådan bättre än gradsaxen, såsom vid avklippning av runda kärl och dylikt.
Ehuru väl det inom bleckslageriet huvudsakligen är plåt av ringa tjocklek som
användes, förekommer dock ej sällan behovet att klippa eller avbita grövre
metallstycken, såsom beslag, inläggstråd m. m. Detta kan visserligen ske med vanlig mejsel
och hammare men utföres bekvämare och bättre i en klippmaskin. Denna är
egentligen intet annat än en gradsax men med kortare skär, grövre dimensioner och
kraftigare inväxling från hävarmen för att lättare kunna klippa tjock plåt, platt- och
rundjärn m. m.
Ett av de viktigaste handverktygen är vidare hammaren. Denna förekommer i
många olika former, beroende på det arbete den skall utföra.
Det underlag, på vilket hammararbetet försiggår, är av flera olika slag och
benämnes dels ambultar och faffar, dels sparrhorn, bertel- och omslagsjärn. Den s. k. slagstocken
för större arbeten utgöres i allmänhet av ett vanligt smidesstäd. Alla dessa verktyg äro
mer eller mindre väl polerade i slagytan eller arbetsplanet, beroende på det mer eller
mindre fina utseende, man vill giva åt arbetet.
»Spänning» benämnes det riktningsarbete å bleckplåten, varigenom bucklor och
spänningar å densamma avlägsnas, så att plåten blir jämn och plan. Detta arbete
verkställes medelst spannhammaren mot polerambulten och kräver särdeles stor skicklighet
och vana. Den ovane åskådaren förundrar sig nog med rätta över dess resultat, då han
ser, huru ojämna slagen falla, ej blott på de ställen, där bucklorna finnas, utan fastmer
närmast intill dessa. Spanningen brukar, i synnerhet vid finare arbeten, föregås av
»polering». Denna utföres så, att sedan blecket gnidits med krita, detsamma undergår
hamring med den s. k. polerhammaren, varvid polerambulten användes som underlag.
Härigenom höjes tennbeläggningens glans och glatthet. Poler hammarens yta är rätt
stor för att vid varje slag kunna träffa så stor yta av blecket som möjligt. Av de sålunda
planade och finpolerade bleckplåtarna skäras, antingen med hand-, stock-, grad- eller
rundsax, passande ämnen för det tillämnade kärlet.
»Schweifning» eller svepning kallas arbetet att driva kanten på kärl runt utåt, t. ex.
pipen på en handkanna; det utföres med svephammaren mot sparrhornet.
För åstadkommande av hål i plåt och dylikt för hand användes putsmejseln. Den
består av en rund, ej fullt tillspetsad stålbit och drives med hammaren genom plåten
mot ett underlag av bly, tenn eller zink. Uthuggaren eller hugg pipan, som den även
kallas, användes för större hål på samma sätt som putsmejseln; den är ihålig med en
skarp kant runtom, som genomhugger plåten, så att den uthuggna biten bildar en rund
buckla, liknande en knappskål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
