Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Bearbetning av plåt och bleck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
METALLERNAS BEARBETNING.
Kantmaskinen (fig. 265) består av tvenne ovanpå varandra lagda prismor B och C,
den övre sänkbar medelst excenter för att kunna fastspänna plåten. Framom böj skenan
Ä finnes en vridbar prisma D, som vid vridning viker plåten till den önskade vinkeln;
motskenan H är ställbar för att giva önskad bredd åt kanten. Genom ombyte av
böj-skenor samt olika omvridning av prisman D åstadkommas olika kantningar, såsom fals,
hålkärl, helomböjning m. m. (fig. 266—-269).
Tilldragning av fals i maskin sker medelst en rulle, som löper utefter falsen och är
försedd med ett spår, motsvarande falsmejselns. Vid s. k. genomdragen fals, d. v. s.
när falsen ligger inuti röret, är spåret anbragt utefter understödet och tilldragningsrullen
slät. Understödet mot rullen utgöres av en rund stålstång, lösbar i ena änden samt
vridbar i horisontal riktning, för att rör och dylikt skola kunna på- och avtagas. Maskinens
övre prisma kan höjas eller sänkas alltefter plåttjockleken, och tilldragningsrullen, som
sitter i en liten släde, glidande mot prisman, tvingas genom vev och kuggstång att
passera utefter falsen. För kullslagning och tilltryckning av dubbla bottenfalsar på runda,
cylindriska plåt- eller bleckkärl användes en bottenfalstilldragningsmaskin. Hur
densamma arbetar, exempelvis för tilldragning
av dubbelfals, synes av fig. 270, 271. För
tilltryckning av bottenfalsar i koniska kärl
måste ombyte med härför lämpliga
falstris-sor göras.
Nitning användes högst sällan vid
bearbetning av tunnplåt. För vissa ändamål
kan den dock förekomma, ävensom när
plåten överstiger en viss tjocklek, då falsning
blir obekväm.
Om nitningen skall bliva riktigt tät och
stark, måste de föremål, som skola
samman-nitas, först dragas väl tillsammans, sedan
niten insatts; härtill användes dragstansen, vars hål bör passa efter nitens grovlek, så att
stansen kan trädas på densamma och mot underlaget sammandraga plåtarna i skarven
före stukningen av skallen.
Nitstansen är däremot ett verktyg, som användes för att få den stukade
nitskallen rund och jämn; den liknar dragstansen, men i stället för hål har den en
halvrund fördjupning, motsvarande den önskade nitskallen. Dessa båda verktyg kunna
emellertid vara förenade till ett enda, kombinerad drag- och nitstans.
Bertel och sick äro egentligen tyska ord {Bördeleisen, Sickenstock), som
allmänt användas bland svenska fackmän men här kanske torde behöva förklaras, då
nog många av våra läsare ej känna till vad därmed menas. »Bertel» är en på plåten i rät
vinkel upplagd kant och »sick» en prydnads- eller förstärkningsvulst runtom ett kärl.
Om en bertel skall göras kring en rund botten eller ett runt kärl, ställer sig saken ej så
enkel som att i kantmaskinen upplägga kant på en grad plåt, ty nu måste materialet
antingen stukas eller sträckas. Det är ganska besvärligt och fordrar stor vana att med
svephammaren mot omslagsjärnet eller ambulten utlägga t. ex. en bottenfals samt att på
berteljärnet med trähammare göra bertelkanten på tillhörande botten jämn och vacker.
Kanske ännu mera försiktighet och vana fordras att runt ett kärl med sickhammaren
mot sickstocken göra en vacker sick.
Man har därför uppfunnit en liten maskin, som kallas sick- eller bertelmaskin (fig.
Fig. 270, 271. Tilldragning av bottenfals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
