Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Bearbetning av plåt och bleck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
METALLERNAS BEARBETNING.
Tunnplåts bearbetning genom pressning har i senare tid vunnit vidsträckt
utbredning och givit upphov åt en betydande industri. Men då denna icke faller inom det
egentliga plåtslageriets område utan bedrives fabriksmässigt och dessutom även omfattar
grovplåtpressning, bör den lämpligen behandlas i en avdelning för sig, sedan vi först
kastat en blick på grovplåtslageriet.
Grovplåtslageri. Såsom redan blivit nämnt, användas härvid väsentligt olika
arbetsmetoder mot vid bleck- och tunnplåtslageriet; skiljaktigheten består icke minst
däruti, att grovplåtslagaren i regel vid alla formförändringar bearbetar materialet
uppvärmt, emedan den grova’ plåten är för styv i kallt tillstånd.
Numera göras alla formförändringar genom den mer och mer använda pressmetoden,
men som denna, såsom nyss blivit antytt, kommer att omtalas i följande avdelning,
skola vi här sysselsätta oss med grovplåtslageri i den mån detta utföres för hand och
endast undantagsvis därvid omnämna ett par maskiner.
Ässjan är av nyss anförd orsak grovplåtslagarens viktigaste hjälpmedel; den bör
ligga så lågt som möjligt, så att han slipper lyfta stora och tunga plåtar mer än
behövligt. Vid sidan om den från alla sidor fritt åtkomliga ässjan ligger »riktplanet», varpå
fästas de olika fasonstädsänken och ambultar, som erfordras för olika föremåls formande.
Vid större arbeten är en svängkran oumbärlig för att transportera plåten mellan de olika
arbetsställena.
Om t. ex. en ångpannegavel skall flänsas för hand, värmes så stor del av periferien,
som man hinner att fullborda, medan plåten bibehåller för bearbetning lämplig värme;
den varma delen av plåten lägges över fasonstädet, så mycket överskjutande som den
tillämnade flänsens djup, varpå kanten nedbockas medelst träklubba. Därefter göres
en ny »hetsning» intill den förra och på liknande sätt förfares runtom hela kanten. För
att få exakta dimensioner måste plåten undergå ett liknande efterarbete en eller flera
gånger.
Åtskilliga arbeten i maskin, såsom bockning, klippning och stansning, utföras
vanligen kallt, varför dessa maskiner, vilka i huvudsak likna desamma för tunnplåt,
måste vara av grova dimensioner. Att med handkraft driva dessa eller andra här
oumbärliga maskiner, såsom biåsmaskin eller fläkt, borrmaskin, plåtkanthyvel, fräs- och
nitmaskin m. m., skulle bliva ett alltför styvt arbete, varför motorkraft måste användas.
Grovplåtslageriet kan därför icke bedrivas såsom uteslutande hantverk; det förekommer
också helst i förbindelse med andra industriella företag, såsom mekaniska verkstäder
eller dylikt.
Sammanfogning av grovplåt sker vanligen genom nitning. Svetsning med gas eller
elektricitet har dock fått stor användning för detta ändamål; det torde dock föra för
långt att här beskriva dessa metoder.
Emedan nästan alla grovplåtkärl, såsom ångpannor och dylikt, i regel äro utsatta
för ett inre eller yttre tryck, måste plåten beräknas så grov, att den håller mot denna
åverkan, och nitningen sedan noga avpassas, så att skarven blir så nära som möjligt
av samma styrka som den övriga plåten. Nitskarvar kunna göras antingen med eller
utan skarvplåt, allteftersom plåtarna läggas stumt mot varandra med en liten
skarvplåt, »strimla», över fogen, eller plåtändarna läggas direkt på varandra. Vidare kan
nitskarven i båda dessa fall göras »enkel» eller »dubbel», d. v. s. med en eller flera
nit-rader; i senare fallet anbringas nitarna i sicksack mot varandra.
Förr brukade man utstansa hålen för nitarna, men numera borras vanligen alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
