Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Skruvar och muttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 337. Gängkammar.
Fig. 338. Skivstål för
gängskärning.
Fig. 339. Sänke för
smidning av skruvar.
Fig. 340. Vriden, smidd och
fräst korkskruv.
vanliga fall. Fig. 336 visar en direkt motordriven, amerikansk gängskärningssvarv
med Nortonlåda för matning (se svarvar, fig. 392). Gängstålen, som till form och
stigning måste anpassas efter gängans form, utgöras
antingen av symmetriska vinkelstål, slipade efter
gängans vinkel, eller av formstål med avrundade hörn,
eller av s. k. gängkammar (fig. 337) med flera eggar.
Även skivstål (fig. 338) med efter gängan svarvad
profil hava här fått stor användning. För tillverkning av
mycket noggranna skruvar användes fräsning.
Ett numera föråldrat sätt att göra skruvar består
uti smidning i sänke, varvid undersänket innehåller den
egentliga sänkformen, varemot översänket blott utgöres
av en kilformig sätthammare. Metoden användes sällan,
möjligen en och annan gång för tillverkning av
korkskruvar (fig. 339, 340 &), då en helt obetydlig putsning med
fil erfordras. Numera är denna metod ersatt med
lind-ning av en ståltråd kring dorn (fig. 340 a) eller med
fräsning (fig. 340 c).
En i Amerika på 1880-talet införd metod för massfabrikation av skruvar är grundad
på principen att genom arbetsstyekets rullning inpressa gängor från ett verktyg, som
kan hava antingen plana eller cylindriska arbetsytor. Grundtanken
härtill angavs redan 1851 av Bromann. Vid en del maskiner består
verktyget av 2 härdade stålplattor med sneda, i djup småningom
tilltagande spår, av vilka plattor den ena är fast, den andra rörlig
fram och åter. Andra maskiner arbeta med stålvalsar av gängprofil,
varför metoden ofta benämnes valsning i st. f. rullning. Fig. 341
visar en dylik maskin av tysk konstruktion. Själva arbetsstyckets
diameter bör vara något större än den blivande skruvens kärna,
så att backarnas eller rullarnas upphöjningar inpressas i materialet
och tränger ut detsamma till gängtapparna. Arbetet sker antingen
i kallt eller varmt tillstånd hos arbetsstyeket. Maskinen
är lättskött, tillverkningen blir billig och gängan erhåller
en god och ren form till och med vid svårarbetat material,
som vid gängskärning lätt skulle slitas sönder och giva en
ojämn yta. Gängrullning användes särskilt för tillverkning
av befästningsskruvar med fina gängor för velociped-,
symaskins- och skrivmaskinsindustrien. Den största
gängdiameter, som för närvarande tillverkas enligt denna
metod, torde uppgå till 20 mm.
År 1845 uttogo fabrikanterna Japy Frères i
Frankrike ett patent å maskiner för iräsÄruptillverkning, och i
Nettlefald & Chamberlains stora fabrik för detta
ändamål och även på många andra håll äro sinnrika
maskiner i bruk, uppfunna av Thomas J. Sloan år 1850, först
använda av William G. Angell (American Screw Co.), Providence, Rhode Island.
Gängjormerna äro mycket växlande. Först och främst skiljer man emellan skarp- och
plattgängor eller trekant- och fyrkantgängor (fig. 342 a, b), vilka kunna betecknas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
