Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Precisionsmätning - Metallytors behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
METALLERNAS BEARBETNING.
instrument, med vilkas tillhjälp man kan uppmäta delningar, borrklinkor, formförändring
vid kulprov m. m. samt vinklar hos skärstål, fräsar, gängor etc. Bordet har form av en
korssupport, vars spindlar fungera såsom finmätningsskruvar med en noggrannhet
av 0.01 mm. I mikroskopets okular ligga i synfältet två varandra korsande dubbellinjer,
den ena fast, den andra vridbar och förbunden med en index vid vinkelmätaren. För
gängkontroll finnas revolverokular, visande tvärsnitt av en Whitworths, S. I.- och
Löwenherzgänga (fig. 474). Ett för gängmätning särskilt avsett mikroskop visas i fig.
475. Man kan med detta kontrollera yttre-, kärn- och sidodiametern jämte stigning och
gängvinkel hos 3-kantgängor samt fastställa felens storlek. Avläsning av gängvinkeln
göres här ej i axelns längdriktning utan vinkelrätt mot gängan. Efter inställning av
synfältets vinkelskivor avläses genom de framträdande, fina ljusstrimmorna (fig. 476).
Arbetsstycket inspännes emellan stativets tvenne dubbdockor och själva mikroskopet
är inställbart på en dubbelslid. Fig. 477 visar en s. k. optimeter för jämförande mätningar
av cylindertolkar m. m. De två horisontala armarna uppbära mätspetsarna, av vilka
den ena inställes på 0-punkten och vid den andra sker avläsning med 0.001 mm:s
noggrannhet.
Ett optiskt instrument för noggranna indelningar av cirkelbågar visas i fig. 478.
Fastställandet av delningsfelet sker sålunda, att från det under prövning varande
arbetsstycket en delning genom en ritspets överföres på en provningscirkel, som närmare
under-sökes i instrumentet, varvid skillnaden hos delningarna avläses med ända till en bråkdel
av en bågsekunds noggrannhet. Diameterstorleken av det under prövning varande
föremålet, t. ex. ett kugghjul, är härvid utan betydelse.
Metallytors behandling. Jämte de goda egenskaper, som göra järnet till den tekniskt
värdefullaste av alla metaller, har det, som bekant, den dåliga egenskapen att lätt
angripas av atmosferilierna, i synnerhet av luftens fuktighet, med andra ord, att lätt rosta.
Under inflytandet av fuktighet och kolsyra ingår järnet en kemisk förening med luftens
syre och överdrages med ett lager av en lös massa, rost, som fräter allt djupare och
djupare, tills slutligen hela metallstycket är förvandlat till en brun, lucker massa. Rost
är ett vattenfattigt järnoxidhydrat, som sålunda lätt bildas i fuktig luft, i fuktig jord,
i fuktigt trä eller murbruk, under vatten m. m. Då syre är nödvändigt för rostbildning,
kan metallen ej rosta, om den ligger i kokt vatten. Och då rostbildning påskyndas desto
mera, ju större vattnets syrehalt är, åstadkomma exempelvis regndroppar, som under
fallandet blivit starkt mättade med luft, en intensiv röstning. På djupt vatten rostar
järn långsammare än nära ytan, och kraftigast inträder röstning på föremål, som än
ligga under, än över ytan. Enär rost är porös och starkt hygroskopisk, uppsamlar den
och kvarhåller kraftigt fuktigheten hos den omgivande luften. Har sålunda ett föremål
börjat rosta, fortskrider rostbildningen snabbt på djupet, åstadkommande gravrost,
i form av djupa ränder eller vårtformade fördjupningar, slutligen medförande en
fullkomlig ödeläggelse av järnet. Kolsyra eller andra syror eller lösta salter i luften eller
vattnet befrämja röstningen i hög grad. För att befria järnets yta från rost, glödspån
m. m. användes antingen sandblåsning eller betning med utspädda syror, i senare fallet
åtföljd av en omsorgsfull neutralisering av kvarvarande syra med kalkvatten m. m.
Av det anförda inses lätt, att man blott i ganska få fall kunnat påträffa några
järnföremål från forntiden, under det att stenverktyg från äldsta tider bibehållit sig till
våra dagar, och brons-, silver- och guldföremål ännu för oss kunna vittna om forntida
folkslags konst. Det äldsta järnföremål vi äga är ett verktyg i form av en skära, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
