Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Eggverktyg - Huggverktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
METALLERNAS BEARBETNING.
Sålunda är bilan, grundtypen för den vanliga yxan, skarvyxan och pikhackan, att
betrakta såsom en tredje avart av begreppet »klinga». Denna avart skulle vi kunna be-
Fig. 551—554. Äldre former å bilor.
Fig. 555. Liten
järnyxa. Västmanl. |.
Fig. 556. Yxa av järn. Uppl. f.
nämna skaftverktyg samt hit hänföra även hammaren och släggan, närbesläktade med
den såsom vapen använda klubban.
Att även skaftets bruk är av urgammalt datum bevisas av stenyxorna med deras
mödosamt utarbetade hål. Innan man förmådde åstadkomma dessa, användes
fastbundna skaft, som till en del även hade urborrningar för detta ändamål. Svårigheten
att åstadkomma ett passande öga eller hål för skaftet gjorde, att den egentliga formen
hos bilan först senare uppkom.
Fig. 551, som visar ett fynd vid la
Tène i Schweiz från pålbyggnadernas tid,
tydliggör ett första försök till en sådan
skaftbila. De från samma fyndort
härstammande, i fig. 552, 553 visade formerna
beteckna redan ett framsteg, och fig. 554
visar först det verkligen uppdrivna hålet.
Denna form, benämnd »hålcelt», förekom
mycket allmänt under bronsåldern, för
anbringande av ett vanligen knäböjt
skaft, vilket ofta fastbands vid en ögla
helt nära hålets överkant. Men
dessutom hade man under bronsåldern
massiva yxor med skafthål parallellt med
eggen, såsom på vissa av
stenålders-yxorna. Under järnåldern formades yxorna
till en början såsom hålcelter, med
»skaft
lappar» (fig. 553) eller hål i likhet med fig. 554, men sedermera finner man skaften
anbringade i tvärhål uti det breda huvudet (fig. 555, 556), enligt urgammalt bruk.
Den nutida tekniken formar skafthålet icke genom utpunsning i en bredare del av
yxämnet utan, efter föredöme av de forntida skaftlapparna, genom sammanboj ning,
såsom vi strax skola finna (fig. 557, 558), och de senaste årtiondenas strävanden hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
