Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Stålpennor, spik och stift - Tillverkning av stålpennor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIALTILLVERKNINGAR. STÅLPENNOR.
349
andning, enligt den i fig. 648 tecknade utvecklingsgången. I handpressar av alldeles
samma slag som de nyss omtalade, blott med annorlunda formad över- och understämpel,
förses de nu först med hal. d. v. s. de erhålla i mitten det runda eller avlånga hål, vari
sprickan vanligen utlöper, och på samma gång de små springor i kanten, som vanligen
anbringas för att öka böjligheten. Även detta arbete försiggår med utomordentlig
hastighet, ehuru varenda liten platta särskilt för sig med ena handen upplägges och
åter bortstötes, medan den andra verkställer punsningen.
Då metallen för det nu följande arbetet, märkningen eller stämplingen, måste äga
en ännu högre grad av mjukhet än den redan befintliga, rödglödgas pennämnena i stora
mängder på en gång svagt i en muffelugn, varigenom de bliva mjuka och böjliga som
bly. De kunna nu lätt medelst en liten press eller fallhammare förses med
fabriksstäm-peln och övriga inskrifter, vapen eller utsirningar.
Efter stämplingen följer böjningen. Denna är nödvändig för att giva pennan ej
blott nödig elasticitet och hållbarhet utan även förmåga att upptaga och kvarhålla en
lämplig mängd bläck. För detta
ändamål förses också vissa pennsorter med
särskilda små fördjupningar, rännor
och dylikt. De flata pennorna läggas
för att sålunda formas en och en i
ett litet på motsvarande sätt format
sänke, och med en vridning av
häv-armen neddrives en stämpel, som noga
passar in i detta sänkes rännformiga
fördjupning. Metallplattan, somi nu är
mjuk och förlorat all spänstighet,
fogar sig lätt i denna omformning, och
därmed är pennan till sin yttre gestalt
fullt färdig, med undantag av sprickan.
Men nu gäller det att återgiva metallen stålets egenskaper, således att härda pennorna.
De rödglödgas för detta ändamål i stora massor på en gång, inlagda i platta järnlådor,
och utskakas därefter hastigt i ett kar med olja. De hava nu jämte stålets hårdhet dock
även en glasartad sprödhet, från vilken de genast måste befrias. För detta ändamål
renas de först genom omskakning med sågspån uti en trumma från vidhängande olja
och skuras därefter i långsamt roterande skurtunnor tillsammans med sönderstötta
tegelbitar, grus eller dylikt, varefter riktig härdning, till blå- eller gulanlöpning, bibringas
dem genom upphettning i plåttrummor över en koleld. Dessförinnan har emellertid
själva spetsen avslipats utvändigt. För detta ändamål måste varje arbeterska med tång
eller fingrar för ett ögonblick hålla pennan med spetsen mot en hastigt roterande
smär-gelskiva. Slipningen sker antingen blott i en riktning eller ock så, att spetsen först
bearbetas på längden och sedan på tvären. Den är ett mycket kinkigt arbete, och på
densamma beror huvudsakligen pennans godhet. Den avser naturligtvis att göra spetsen
allt tunnare utåt och därigenom mera böjlig. En annan följd av slipningen är, att
spetsens båda hälfter sluta bättre intill varandra. Över huvud avser slipningen samma
ändamål, som man på den gamla gåspennan sökte vinna genom dennas avskavning på det
ställe, där spetsen skulle vara.
Det sista formningsarbetet är sprickans anbringande. Varje penna lägges för detta
ändamål uti en liten klippmaskin, s. k. parallellsax. Vid varje vridning på hävarmen
Fig. 648. Stålpennornas tillverkningsformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
