Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Kedjor och kättingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIALTILL VERKNINGAR. KEDJOR OCH KÄTTINGAR.
365
Kedjor och kattingar.
Fig. 691. Kedjor, funna i Khorsabad nära Mosul.
En kedja uppkommer därigenom, att ett antal lösa, vanligen ringformiga föremål,
länkar, regelbundet fästas vid varandra i en fortlöpande rad. Är föreningen mellan
länkarna sådan, att de ej kunna fritt vridas, utgöra de ett band. Ett »kedjepansar»
bildas genom en förening av kedjor, sida vid sida, ett »fjällpansar» åter genom en liknande
förening av band, sammanfogade av fjäll (jfr fig. 241).
De äldsta järnkedjorna härstamma från ett fynd, gjort på 1860-talet av Victor Place
vid Mosul, en gammal stad vid högra stranden av floden Tigris. Under ruinerna av ett
palats påträffade han ett oerhört förråd av järn, ej mindre än 160 000 kg, till största
delen bestående av smältstycken men till en del finare smidesarbeten, däribland även
kedjor (fig. 691). Enär
länkarna äro svetsade, förråda
de alltså en ej obetydlig
färdighet i smideskonsten.
De i Nydams mosse funna
resterna av romerskt
pansar hava nitade länkar,
liksom man funnit, att
nit-ning ända in i den tidiga
medeltiden nästan alltid
användes i stället för
svetsning.
Vid finare kedjepansar
bortföll även nitningen;
ringarna voro blott
sam-manböjda. Detta leder till
de väsentliga
skiljaktigheterna mellan de olika
kedje-slagen: öppna, när länkarna
kunna hakas ur varandra, och slutna, när detta ej är fallet. De slutna kedjorna hava
länkarna antingen fast eller löstagbart förenade eller slingade, de öppna antingen böjda
eller gjutna. Slutligen finnas även kedjor, som skulle kunna kallas sammansatta, vilka
bestå av växelvis slutna och öppna eller av fast och löstagbart förenade länkar.
Efter kedjornas användning skiljer man mellan fästkedjor och transmissions- eller
drivkedjor. Emellertid kunna de förra alltid användas i stället för de senare, blott de
äro tillräckligt noggrant och regelbundet utförda.
Slutna järnkedjor och kättingar (= grövre kedjor) tillverkas i regeln genom
sammanböjning och hopsvetsning av valsat rundjärn. Järnet avhugges till lämpliga
längder (fig. 692 a), som böjas först på mitten b och därefter vid ändarna c, varefter
dessa hopsvetsas. Den följande länken instickes i den föregående före böjningen och
svetsningen, så att arbetet sålunda alltid sker vid kättingens sist gjorda länk.
För att noggrant forma den svetsade delen av länken använder kättingsmeden
ett vid städet fäst, egendomligt sänke (fig. 693). Detta består av två delar, av vilka
den övre o är ett s. k. sättsänke, som genom en led s är förenat med undersänket. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
