Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med balans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MEKANISKA UREN. UR MED FJÄDERKRAFT.
413
reglant» nya möjligheter, ehuru den till en början möttes av misstroende från
urmakarnas egna led; men så småningom satte sig skickliga urmakare in i frågan och insågo
genast ändkurvornas stora betydelse. Redan före Philipp hade den berömde
parisurmakaren Abraham Louis Breguet gjort försök med ändkurvor i det han böjde
yttre varvet på en spiral uppåt.
Av alla de otaliga undersökningar och försök som gjorts i fråga om spiralfjäderns
förbättring ha dock endast ett relativt ringa antal givit varaktiga frukter, men såsom
led i utvecklingen ha de olika försöken givetvis sitt värde.
Cylindergången. Jämsides med spiralfjäderns utveckling och
förbättring sågo också andra betydelsefulla uppfinningar dagens ljus särskilt i fråga om gångens
förbättring. Sålunda
konstruerades åtskilliga typer av s. k.
vilande gångar (se härom
vidare längre fram), d. v. s. med
gånghjulet vilande mot en axel
under en viss del av orons
svängning. Dessa typer voro
betydligt överlägsna den förut
använda spindelgången.
Sålunda uppfann den
engelske urmakaren Thomas
Tompion år 1695 cylindergången.
Denna gång har under mer än
tvenne århundraden väl bestått
provet. Tompions cylindergång
hade haft ett fullständigt plant
gånghjul, men hans elev
Gra-ham införde den mycket
viktiga förbättringen att han
ställde gånghjulets tänder på
pela
re, vilka stodo lodrätt upp från hjulets ytterkant, varigenom gången blev mera fri.
Principen för denna gångart framgår av fig. 821 och 822.
På orons axel är anbringad en stålcylinder, sammansatt av tre delar; den mellersta
delen är urholkad och invändigt omsorgsfullt polerad. På ena sidan är ett stycke av
cylinderns vägg borttaget. Gånghjulets tänder sitta på små pelare och ha formen av en kil.
De äro lagom stora för att med »luft» passa in i cylindern. Gånghjulet ligger vinkelrätt
mot cylinderaxeln och parallellt med orohjulet. Av fig. 822 framgår hur denna gång
arbetar. I det först återgivna läget av halvcylindern DAE ligger spetsen av tanden G
på den yttre sidan av cylindern. Vrider sig nu DAE omkring sin axel B till följd av
orons rörelser, så vrider sig genom urfjäderns påverkan gånghjulet kring sin axel och
tanden G rusar in genom cylinderöppningen, men stannar mot cylinderns inre sida. Först
då cylindern på nytt genom orons tillbakasvängning vrider sig i motsatt riktning blir
tanden fri och fortsätter sin avbrutna rörelse, men den följande tanden stöter då i
sin tur mot cylinderns yttersida och proceduren upprepas på nytt. Samtidigt erhåller
cylindern för varje moment en liten impuls av den kilformiga tanden, vilken impuls
fortplantas till oron, varigenom denna hålles i sin fram- och återsvängande rörelse.
Cylindergången förbättrades jämväl av Breguet, vilken bl. a. fann på att göra
Fig. 821. Detalj
av cylindergång.
Fig. 822. Detalj utvisande
cylinder-gångens arbetssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
