Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med pendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MED PENDEL. KOMPENSATIONSPENDEL.
427
lunda att höja pendelns tyngdpunkt. Är konstruktionen riktigt utförd, kompenseras
sålunda pendelstångens förlängning av kvicksilverpelarens stigning.
Vid kyla blir förhållandet omvänt, pendelstången krymper, men samtidigt sjunker
kvicksilverytan på grund av kvicksilvrets sammandragning. Pendelns tyngdpunkt
kommer sålunda under alla förhållanden att befinna sig på samma avstånd från
upp-hängningspunkten, och urets gång blir regelbunden.
Genom en serie försök, utförda vid Internationella byrån för normalmått i Sèvres,
kom man underfund med att en på 1890-talet upptäckt legering av stål och nickel
(36.2 % nickel), benämnd invar, var utsatt för den minsta längdförändringen, i det att
en stång av dylik legering vid en temperaturförändring av 10° blott undergick en
högst obetydlig längdförändring.
Denna uppfinning betecknade ett betydande framsteg, och det blev härigenom möjligt
att göra pendelns kompensationsstycke betydligt mindre; det var tillräckligt med ett
mässingsrör av c:a 1/io av pendellängden.
Även nickelstålspendéln var dock behäftad med vissa nackdelar, bestående bland
annat däruti, att den utvidgning, som dock äger rum, icke sker kontinuerligt utan
språngvis, vilken olägenhet visserligen kan
inskränkas, därigenom att pendlarna få
genomgå långvariga tempererings- och
skakningsprocesser, men som ändock
delvis kvarstår.
Av alla fasta kroppar har kvarts den
minsta utvidgningskoefficienten, endast
74 av nickelstålets. Vid
temperaturväxlingar ändrar sig därjämte en kvartsstav
fullkomligt likformigt. Det låg således
nära till hands att använda kvarts vid
tillverkningen av precisionspendlar, och
en dylik återgives i fig. 838.
Vid ur, som icke äro inneslutna i ett
lufttätt omhölje, är pendelns svängning
beroende av variationer i lufttrycket. Ökas lufttrycket, d. v. s. stiger barometern, så
ökas luftmotståndet och pendeln svänger långsammare, minskas lufttrycket blir
förhållandet omvänt.
För att upphäva lufttryckets inflytande har Riefler konstruerat en
kompensationspendel med aneroid, se fig. 839. Den består av en aneroid placerad på pendeln på ett
avstånd från pendelns upphängningspunkt motsvarande ungefär 74 av pendellängden.
Aneroidens översta dosa är belastad med en vikt m, vilken följande förändringarna i
lufttrycket än höjes och än sänkes. Ökas lufttrycket, så sammantryckas aneroiddosorna,
vikten sjunker något djupare ned och pendeln påverkas till en något hastigare
svängning, motsvarande just den minskning i svängningshastigheten, som det ökade
luftmotståndet förorsakar. Pendeln kommer sålunda att svänga med oförändrad hastighet.
Aneroidens användbarhet vilar på det förhållandet att flyttbara vikter placerade
på pendelstången mellan upphängningspunkten och pendelvikten förorsaka en större
eller mindre ökning i svängningshastigheten allt eftersom de flyttbara vikterna höjas
eller sänkas. Störst blir ökningen då vikten placeras mitt emellan
upphängningspunkten och pendelvikten.
Fig. 839. Kompensationspendel med aneroid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
