Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Serieur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
URTEKNIK.
lika tid. Hela anordningen framställes schematiskt uti fig. 848,där A är ett hjul vid
normaluret, vars stift a för varje varv av hjulet nedtrycker den fjädrande armen bc, varvid
strömmen slutes och går till uren 1 och 2, där visarverken äro anbragta. Ett sådant av enklare
Fig. 848. Elektriska ur med centralstation.
Fig. 849. Elektriskt ur.
men äldre konstruktion avbildas i fig. 849. Det består av en elektromagnet A, som drager
ankaret a till sig varje gång strömmen slutes och passerar genom ledningstrådarna. Ankarets
fria ände framskjuter därvid hjulet C en tand medelst armen c. På hjulets yttre tapp
sitter minutvisaren, och med utväxling drives även timvisaren. Här erfordras alltså
varken pendel eller vanligt urverk, vilket gör anordningen ytterst enkel. Uti samma
strömkrets kunna ett stort antal visarverk inkopplas, vilka alla visa samma tid och därför
äro ändamålsenliga på gator, i offentliga och enskilda lokaler samt å andra platser, där
noggrannare tid kan vara önskvärd och behövlig. Sådana anläggningar i stor skala
finnas ock utförda i flera större
världsstäder.
I vanliga fall betyder det ej så mycket
om ett ur saktar eller fortär sig någon
bråkdel av en sekund pr dygn, men får
uret fortsätta en längre tid härmed, blir
naturligtvis uret allt mer och mer
missvisande. Justering av ur i detta hänseende
kan naturligtvis ske på olika sätt.
Ett bekvämt och enkelt sätt för
elektrisk avståndsjustering har uppfunnits av
den förut omnämnde Riefler, och hans
system har kommit till användning på
åtskilliga platser, exempelvis i Deutsches
Museum i München sedan år 1905. Denna
anläggnings huvudur befann sig då
omkring 2 km från museet och hade en
instrumenttavla med omkastare m. m., som
var placerad vid sidan av huvuduret.
Ledningsschemat återgives i fig. 850
och själva justeringsapparaten i fig. 851.
Den består huvudsakligen av tvenne elektromagneter E och E’, av vilka den ena är
placerad till höger, den andra till vänster om pendeln. Vardera magnetens ankare uppbär i en
silkestråd var sin lilla vikt z och z\ var och en om c:a 2 gram. Allt efter ankarens ställning
komma de små vikterna antingen att vila på en liten tallrik eller sväva ett stycke ovanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
