Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lås, kassaskåp och kassavalv, av G. Wik - Lås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
LÅS, KASSASKÅP OCH KASSAVALV.
Av ingenjör G. Wik.
Lås.
Historik. Att låsa in sina tillhörigheter och att medelst låsanordningar stänga sitt
hus är ej någon nyare uppfinning. Man kan spåra begagnandet av lås ända till forntiden,
även om svårigheten att rekonstruera anordningarna är stor. Gamla skrifter och gjorda
fynd visa dock, att låsanordningar voro kända av våra förfäder. De enklaste, kanske
även de första stängningsanordningarna bestodo av en regel av trä, vilken var fästad i
dörren samt skj utbar mot en urtagning i dörrkarmen. En annan anordning var en
häv-arm, vridbar kring ena ändan, vilken fästades i dörren, och den andra nedfällbar i ett
från dörrkarmen utskjutande hak. Dessa anordningar kunde dock endast öppnas från
den sida, varest regeln var placerad, och då behovet att kunna öppna låset även från
andra sidan förefanns tillkom nyckeln. Den vridbara regeln eller klinkan öppnades
utifrån medelst en hävarm eller tryck, som genom ett hål i dörren fördes under regeln och
lyfte denna ur haket. Vid den skjutbara regeln, vilken skulle föras ett längre stycke
åt sidan, måste antingen ett med regeln längsgående hål upptagas i dörren eller ett runt
hål med urtagning för ett stift å nyckeln. Nyckeln vreds då och stiftet passade in i en
urtagning i regeln samt förde denna med sig i ena eller andra riktningen. Dessa
anordningar gåvo sålunda upphov till nyckeln, men dylika lås kunde öppnas med snart sagt
vilket verktyg som helst. Emellertid skaffade man sig även bättre stängningsanordningar
än de nu beskrivna, där regeln fastlåstes i stängningsläget, varefter denna låsanordning
fick undanföras med nyckeln, innan regeln kunde flyttas.
Det forngrekiska låset bestod av en regel, vilken framdrogs till stängningsläget
medelst en rem, som sedan fastknöts. Vid öppnandet infördes en hakformad nyckel, vilken
ingrep mellan två hak i regeln, varefter denna kunde undanföras, sedan remmen lösgjorts.
Vid utgrävningar i Pompeji har man funnit en del låsanordningar, som tyda på att
romarna voro väl bevandrade i konsten att tillverka lås. Det har visserligen framgått
att dörrarna stängdes inifrån medelst bommar, men på kistor och skrin användes konstlås
av järn. Fig. 885 visar nyckeln till ett dylikt fornromerskt lås. Taggarna å axet införas i
motsvarande urtagningar i regeln samt undanskjuta tappar, som genom någon
fjäderanordning nedtryckas i regelns urtagningar, varefter regeln kan föras fram och åter.
Ett enkelt lås, vilket dock är byggt på kombinationsprincipen, är det egyptiska låset,
som visas i fig. 886. Låset i sin helhet är av trä med ett låshus (g), i vilket en ihålig regel
(6—6) kan föras fram och åter. I låshusets övre del finnas urborrningar, i vilka dubbar
kunna föras upp och ned. Regeln är försedd med motsvarande hål, vari dubbarna, vilkas
övre ändar avslutas med ett huvud, kunna nedfalla. I den ihålighet (c), som finnes i regeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
