Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Närstridsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. NÄRSTRIDSMEDEL.
539
stå densamma, och tyskarna hava fördenskull fortsatt försöken att framställa 13 mm.
Tuf-Maschinengewehr. Benämningen »Tuf* har bildats av de första bokstäverna i orden
»Tank und
Flug-zeug». Denna
kulspruta, vars
mekanism är av
Maxims system,
har
vattenavkyl-ning och
hjulla-vett. Eldhastigheten uppgår till
300 sk./min.
Förutom pansarkula
användes en lyskula med 600 m. lysvidd, som ännu på 100 m. kan
genomslå en 20 mm. stålplatta, och en brandkula med 1 gr. fosfor och
ungefär samma genomslagskraft som lyskulan.
Hand-, gevärs- och vinggranater ti 11
handgranatkastare. Handgranaten är ett stridsmedel, varmed man på
små avstånd kan erhålla stora nedslagsvinklar och kraftig verkan.
Gevärsgranater användas för att medelst gevär erhålla större kastvidd
(omkring 150 m.) än som kan uppnås genom för hand kastade handgranater.
Ving-granater av handgranatens eller något större vikt användas till granatkastare, vilka
ofta äro framladdningspjäser, som medgiva kasteld under ringa utgångshastighet med
övergrader, d. v. s. elevationsvinklar, som äro större än 45°. Härigenom kunna
skytte-värn, hinder, skyddsrum o. d., som befinna sig omedelbart framför egna linjer, bekastas.
Av svenska
trupper
(gre-nadjärer) torde
handgranater
hava använts
från mitten av
1500-talet till mitten av 1700-talet, men kommo
därefter, i den mån eldvapnen förbättrades, icke
till nämnvärd användning under avsevärd tid.
Först under rysk-japanska kriget hava handgranater i ny form
åter kommit till heders och redan vid denna tidpunkt framkommo
gevärsgranater. Man ansåg dock dessa närstridsmedel vara rätt
exotiska och först under världskrigets ställningsstrider
framkommo de åter.
Under år 1914 uppträdde de gamla franska grenadjärerna
med talrika provisoriska handgranater såsom petarder o. d.
Tyskarna slungade liknande provisoriska handgranater, som dock
besutto en kortlivad överlägsenhet över de franska
handgrana
terna. De tyska handgranaterna, som betjänades av särskilda pionjäravdelningar
eller av mindre infanteriförband, utbildade av pionjärer, bestodo av konservdosor
o. d. med en liten sprängladdning, som bragtes till detonation förmedelst en
spräng-kapsel, åverkad av en friktionssats medelst en stubintråd. Handhavandet av dessa
Fig. 1040. 9 mm. pistol
m/07.
Fig. 1039. Piepers
revolver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
