Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Äldre artillerimateriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ÄLDRE ARTILLERIMATERIEL.
555
från 1500-talet och togos av Pontus de la Gardie från ryssarna år 1581 vid
Ivangorod.
Långt in på 1500-talet voro pjäserna i regeln tunga och 18—30 kaliber långa, d. v. s.
de voro 18—30 gånger så långa som mynningens diameter. Pjäserna benämndes
huvudstycken, kartoger, slangor och jdlkonetter (fig. 1069—1074).
Laddnings- och projektil vikterna voro
ungefär lika, varigenom stora skottvidder
(2 000 m.) uppnåddes. Sedan ett
kraftigare krut framställts omkring 1550, kunde
emellertid laddningsvikten minskas. Till
fältbruk användes företrädesvis de
lättare, transportabla pjäserna, kärrébyssorna
(fig. 1075), som forslades på särskilda
vagnar. Dock funnos även klumpiga
hjullavetter, dragna av 10—20 hästar. I
fältslaget uppställdes pjäserna i stora,
tillfälligt sammansatta batterier om 10—20
pjäser på de behärskande höjderna.
Sedan artilleriet inlett slaget, kunde
detsamma ej senare medverka på grund
av sin ringa rörlighet. Förlorades
slaget, blev artilleriet segrarens
säkra byte.
En stor förbättring i lavetternas
konstruktion skedde 1465, då den
pfalziske bössemästaren Merz
sammansatte lavetten av två
längs-gående, sinsemellan förenade, på
kant ställda plankor, vilande
på två hjul. Pjäsen försågs
med tappar, som vilade i
lager å lavettplankorna och
omkring vilka pjäsen kunde
röras i höjdled i och för
höjdriktningen. Den erforderliga
elevationsvinkeln vid
kastpjäser uppmättes genom ett
särskilt instrument, försett
med pendel. Merz förenade lavetten senare med en föreställare såsom framvagn.
De pjäser, som voro i bruk på’trettioåriga krigets tid, voro dock i allmänhet
fortfarande mycket tunga och klumpiga (fig. 1076 och 1077). Gustav ii Adolf och Lennart
Torstensson skapade emellertid ett verkligt fältartilleri med större rörlighet och
eldverkan, de s. k. regementsstyckena, som voro 3-pundiga järnkanoner, vilka sköto kartescher
(skrå) om 1.275 kg. Karteschen, söm bestod av en samling mindre järnkulor, inneslutna
i en tunn hylsa av järnbleck, utgjorde i nära två århundraden slagfältens skräck.
Förutom 3-pundiga kanoner sannolikt »av överste von Siegroths konstruktion funnos
1624 i Sverige 6-, 12-, 24- och 48-pundiga kanoner.
Fig. 1075. Kärrebyssa.
Fig. 1076. Vallbössa och mörsare från 1600-talet.
Fig. 1077. Kanon och haubits från 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
