Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Äldre artillerimateriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
VAPENTEKNIK.
men 1800 skapade Napoleon en särskild artilleriträng. Samtidigt organiserades artilleriet
i batterier om 8 pjäser samt indelades i åkande och ridande artilleri. Det franska artilleriets
pjäser bestodo tidigare av 4- (8.4-cm.), 8- (10.6 cm.) och 12- (12.13 cm.) pundiga. kanoner
samt 6 tums (16.57 cm.) haubitser. På grund av den 4-pundiga kanonens ringa skottvidd
utbyttes densamma 1803 mot en 6-pundig kanon och samtidigt slopades den 8-pundiga
kanonen. Däremot tillkom en 24- (15 cm.) pundig haubits. Pjäsfordonen voro försedda
med enkla sadelföreställare, utan kista, och hade en över axeln fäst lodrät bröstnagel, på
vilken lavettsvansen hakades medelst ett i densamma befintligt brösthål. Trots sin
låga vikt voro pjäsernas manöverförmåga på stridsfältet ganska ringa.
Det svenska artilleriet hade råkat i förfall, men upprycktes genom antagandet av
1803 års materiel, konstruerad av sedermera generalfälttygmästaren Gardell och av
överstelöjtnanten von Helvig. Den förre skapade det ridande artilleriet, som utgjordes
av 6-pundiga bronskanoner, den senare införde det åkande artilleriet, bestående av
6-pundiga järnkanoner. Dessutom funnos 12-pundiga kanoner och 8-pundiga haubitser.
Kanonerna hade fullkula och framför allt kartesch, haubitserna, som voro blott 8 kal.
långa, hade endast granat för kastning. Rikoschettskjutning, d. v. s. skjutning med
studs, började införas. Materielen ägde stor rörlighet och god verkan samt motsvarade
till fullo tidens fordringar. Med fullkula uppgick den 6-pundiga kanonens skottvidd till
1 000 m., med kartesch till 400 m. Vid pjäsernas förflyttande genom servismanskapet
användes »bretellrem med streck» i stället för anmarschbom.
De slätborrade pjäsernas sista utvecklingsskede omfattar tiden från Napoleonkrigens
slut till 1858. Härunder ökades rörligheten samt förbättrades i någon mån eldrör och
ammunition. På grund av bättre materiel och spelrummets reducering kunde man
använda hålkulor även till kanoner. Kulan sprang emellertid sönder, först när hela
brandröret var utbrunnet. Detta var ett med packat mjölkrut fyllt trärör, vars brandsats
antändes vid skottlossningen av krutgasen. Genom att avskära brandröret till viss
längd, motsvarande den tid, kulan behövde för att genomlöpa sin bana, kunde man
visserligen i någon mån bestämma bränntiden, men denna operation, benämnd tempering,
var knappast möjlig under pågående strid. Den engelske översten Shrapnel använde
emellertid 1803 för hålkulor, som utom med sprängladdning även fylldes med små
blykulor, cylindriska brandrör med satskanaler. Genom satskanalernas uppborrning till
olika längd med hänsyn till den önskade skottvidden kunde projektilen temperas, så
att sprängning eller »krevad» inträffade i banan framför målet, som härigenom överöstes
med ett regn av kulor (skrot). Denna projektil, benämnd shrapnel eller granatkartesch,
infördes i Frankrike under mitten av 1800-talet. Granaterna försågos 1853 med
nedslag srör, försedda med en s. k. nedslagsinrättning, som vid projektilens anslag
åstadkommer tändning därigenom att en tändspets plötsligt intränger i en mycket känslig
tändsats. Såsom tändmedel för laddningar infördes fyrrör, försedda med en rivare, som
vid dragning i ett fyrsnöre skrapar i en friktionssats. Fyrröret införes i ett fänghål på
pjäsen och lågan når laddningen vid avfyringen. Samtidigt infördes i Frankrike, »le
canon-obusier de 12», som kunde avgiva såväl flack- som kasteld med alla projektiler.
Pjäsfordonens föreställare försågos med kista och en bröstkrok, på vilken pjäsens
bröstögla påhakades. Detta system brukar benämnas balansersystemet och medgiver större
vändbarhet och böjlighet efter marken än det äldre, s. k. oberoende systemet.
1848 års danska krig och Krimkriget utkämpades med slätborrad materiel.
I Sverige utgjordes den sista slätborrade materielen av 1831 års materiel. En
kommitté, bestående av överstelöjtnanten och fälttygmästaren Breitholtz, majoren Isander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
