Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Artilleriammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
VAPENTEKNIK.
Fig. 1101.
Fyrpatron m/94.
Fig. 1102. Elektrisk
fyrpatron m’1900.
(vanligen knallkvicksilver), som i sin ordning tänder en
tändladdning av fint krut. Stundom användes elektrisk
fyrpatron (fig. 1102).
Vid finkalibriga artilleripjäser, där stor
eldhastighet fordras, s. k. snabbeldspjäser, inneslöts emellertid
laddningen i en mässingshylsa, som förenades med
projektilen till en patron (fig. 1103). Dylika
patronhylsor åstadkommo därjämte fullständig tätning mot
vapnets väggar och kommo snart i bruk även vid lätta
fältkanoner (fig. 1104) samt senare jämväl vid tunga
fältkanoner. För att vid kastpjäser, vilkas laddningar
bestå av flera laddningsdelar, medgiva bekväm ändring
av laddningsvikten äro hylsan och projektilen i regeln
icke förenade, utan den förra utgöres av en kort
ladd-ningshylsa (fig. 1105), som tillslutes med ett lock.
Under världskriget har behovet av delladdningar gjort sig gällande även vid kanoner
och fördenskull äro hylsa och projektil icke alltid fast förenade, även när hylsan till formen
utgöres av en patronhylsa, t. ex. tysk fältkanon m/16,
tyska och franska 10 cm. kanoner. Vid hylsor sker
antänd-ningen genom en tändskruv. Emellertid äro hylsor
behäftade med vissa olägenheter. Deras pris är nämligen högt,
de utgöra en död vikt och äro skrymmande, de kunna
lätt deformeras under transport och vid handhavandet
samt fordra en särskild utdragare å mekanismen. Om
hylsorna icke äro tillräckligt täta, förvaras krutet dåligt i
desamma. Vid patron blir projektilen icke ordentligt
ansatt och kontrollen av krutet försvåras.
Enligt fransk uppfattning synes därför
användningen av hylsor vid pjäser av
medelstor och grov kaliber efter hand komma
att försvinna. Den franska 155 mm.
haub. m/17 har kardus. I Tyskland hava
däremot hylsor fått en vidsträcktare
användning. Detta förhållande står
givetvis i samband med det förhärskande
me
kanismsystemet. Fransmännen hava huvudsakligen
skruvmekanismer, tyskarna däremot kilmekanismer, vid vilka
senare ett annat tätmedel än hylsa är svårt att
åstadkomma.
Projektiler. Vid den äldre materielen utgjordes
projektilerna av kartesch, granatkartesch och granat.
Karteschen, som under de napoleonska krigen spelade
en stor och t. o. m. avgörande roll, bibehölls till mycket
reducerat antal vid den räfflade bakladdningsmaterielens
införande, men kom i samband med den snabbskjutande
fältkanonens antagande nästan fullständigt ur bruk utom vid fästningsartilleriet.
Karteschen (fig. 1094) bestod av en järn- eller zinkhylsa, fylld med skrot. Vid
skottlossnin
Fig. 1104. 7 cm.
patron m/1900.
Fig. 1103. 57
mm. skarp
patron m/89.
Fig. 1105. 10,5 cm.
laddningsbylsa
m/10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
