Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Artilleriammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
VAPENTEKNIK.
sättas först under världskriget. Grundtanken var att genom polygonala lopp kunna
giva slitna pjäser ökad livslängd eller uppskjuta tidpunkten för nygjorda pjäsers
»ballis-tiska död». Projektilen skulle tvingas att rotera, hur stor loppets slitning än vore, vilket
kunde ske genom ett polygonalt lopp, enär projektilen häri måste vrida sig, så länge
loppets minsta genomskärning är mindre än projektilens största diameter. Det första
skjutförsöket utfördes med en utsliten 120 mm. de Bange-kanon, som givits 12-sidig
genomskärning. Med denna pjäs skötos dels en projektil om 19 kg., till vikt och form
lika med den reglementerade gördlade projektilen, dels en betydligt längre projektil om
32.6 kg., med vilken uppnåddes samma skottvidd som med den lätta reglementerade
projektilen utan större frestning av lavetten. Då emellertid uppborrning av loppen till
polygonal form var en tämligen omständlig procedur, övergick man till försök med
skjutning av rafflade projektiler i vanliga eldrör med likformiga räfflor. Med räfflade granater
till 75 mm. kanon erhöll man större skottvidd utan ökning av trycket i eldröret och
utan större slitning av detta. Efter dessa försök skred man till att öka projektilens
längd och vikt, varvid man lyckades vida överträffa alla resultat, som uppnåtts med
gördlade projektiler. Uppmuntrad härav, fortsatte Charbonnier försöken, bl. a. i
förhoppning att i de räfflade projektilerna finna ett medel till förlängande av de befintliga
pjäsernas livstid. Med långa och korta 155 mm. reglementerade kanoner med 6° å 7°
räffelvinkel kunde man i st. f. den vanliga 43 kg. projektilen skjuta en räfflad projektil
om 60 kg. med samma frestning av lavetten, varvid skottvidden för den långa kanonen
ökades från 16 200 m. till 19 000 m. Med 75 mm. kanoner, försedda med fördjupade
räfflor och 12° å 15° räffelvinkel i st. f. 7°, erhöll man 11 000 m. skottvidd med en 8.4 kg.
räfflad projektil, under det att den vanliga projektilen om 5.4 kg. endast går 9 000 m.,
vilken skottvidd uppnåddes med en 9.4 kal. lång räfflad granat om 11.7 kg., allt med
samma frestning av lavetten. Slutligen gjordes försök med en 75 mm. vanlig kanon och
en 155 mm. sliten kanon för att pröva uthålligheten, varvid dock projektilen hoppade
över bommarna efter 1 500 skott i den lätta och redan efter 150 skott i den tunga kanonen.
Framgången i de två första försöken, som ägde rum i Calais, fördunklades av de mindre
goda resultaten i de sista försöken, som emellertid företagits på grund av en alltför djärv
åstundan efter snabb tillämpning och med stora toleranser i projektiltillverkningen,
varigenom pjäserna slitits ytterst kraftigt genom nötningen av stål mot stål.
Grundtanken med det polygonala loppet hade vid dessa pjäser icke alls tillämpats.
Tre dagar efter Calais-försöken besköto tyskarna Paris med 12-milskanonen, vars
21 cm. projektiler voro räfflade. Avsikten med räfflingen var dock härvid icke att helt
ersätta gördelstyrningen, utan blott att till en del lätta trycket mot gördeln, då det vid
den stora utgångshastigheten (1 500 m/sek.) och höga trycket skulle krävts oerhört breda
eller ett flertal koppargördlar för att säkerställa rotationen.
Hur det än må förhålla sig med de räfflade projektilernas eller de polygonala loppens
betydelse för minskande av eldrörens slitning, så medföra de i varje fall ett sådant
avsevärt språng i artilleriets utveckling rörande ballistisk effekt, att man med stor förväntan
måste motse resultaten av vidare försök i denna riktning.
Till brisansprojektiler böra även brisans- eller spränggranatkartescherna
(granat-shrapnels) räknas, vilka hava till uppgift att söka fylla såväl granatens som
granat-karteschens uppgift, d. v. s. att vara »enhetsprojektil». En brisansgranatkartesch består i
regeln dels av en främre granatdel med brisant sprängladdning jämte något rökalstrande
ämne samt dubbelrör och detonator, dels av en bakre granatkarteschdel med
sprängämne blandat med skroten samt bottenladdning. Projektilen kan bringas att detonera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
