Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Artilleriammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
VAPENTEKNIK.
fosfor jämte arsenik, tennklorur m. m. och torde huvudsakligen tilldelas det lätta
fältartilleriet. Till rökprojektiler användas ögonblicksrör eller rör utan fördröjning. För
åstadkommande av en rökslöja på 100 m. front erfordras omkring 400 sk/tim., varjämte
bör ihågkommas, att det åtgår en tid av omkring 2 min. för rökslöjans bildande.
Den stat, som mest använt lysprojektiler vid artilleriet, är Österrike. Redan vid
belägringen av Venedig 1849 använde det österrikiska artilleriet ly sraketer, försedda med
fallskärmar. Sedermera hava lysgranatkartescher, innehållande lyskroppar med omkring
15 sek. bränntid, införts vid fältkastpjäserna. Största avståndet från den observerande
till målet torde uppgå till 3 500 m. vid en 10 cm. projektil, till 5 000 m. vid en 15 cm.
projektil.
Före världskriget gjordes försök med lysprojektiler i flera länder för att komplettera
strålkastare, som äro känsliga för beskjutning, hava ringa lysvidd och i betäckt terräng
mycket inskränkt användning. Krupps lysprojektil av 1912 är en vanlig granatkartesch,
som i stället för kulor innehåller ett antal lyscylindrar, skilda genom mellanväggar.
Lyscylindrarna innehålla en lysmassa (magnesium e. d.) med en liten laddning av
svartkrut i cylinderns botten, vidare en fjäder framför lysmassan och framför denna en
hopvecklad fallskärm, samt en svartkrutsladdning i främre delen för öppnande av
projektilens främre del. Vid projektilens krevad drivas lyscylindrarna ut av den lösa bottnen
(jfr granatkarteschen) och lysmassan antändes. Då lyscylindrarna blivit fria, verkar
fjädern, så att fallskärmen stötes ut och utvecklar sig. Den nya engelska bergskanonen
är försedd med en lysprojektil, som till konstruktionen synes vara nära
överensstämmande med Krupps modell 1912, dock innehåller den endast en i projektilens främre
ända anbragt krutladdning, som medelst en drivspegel skiljes från den bakom liggande
lyskroppen. Bakom denna ligger fallskärmen i en öppen mässingscylinder, som har till
uppgift att skjuta undan projektilbottnen vid krevaden.
Tyskarna hava fastställt lysprojektiler med tidrör för den lätta fältkanonen och
främst för fälthaubitsen. Möjligen hava de härtill använt en ny lysprojektil från Krupp,
varvid man bättre tillgodogjort sig utrymmet i projektilen än vid den förra
konstruktionen med cylindrar. Lyskroppen utgöres nämligen av ett sexkantigt prisma med
lameller, vilka slås ut, då lyskroppen frigöres. Lamellerna ersätta sålunda fallskärmen.
I Frankrike användes en lysprojektil, innehållande 8 lyskroppar med fallskärm,
först till 155 mm. haubitsen. Lämplig krevadhöj d och lämpligt krevadavstånd angå vos
vara 300 m. och man kunde observera intill 2 000 m. avstånd under 30 å 45 sek. Senare
lära lysprojektiler, försedda med tidrör m/17, uteslutande användas vid 75 mm. kanoner.
Spårljusprojektiler användas företrädesvis för beskjutning av luftmål och äro också
brandalstrande, särskilt i ballonghöljen. Brandsatsen antändes antingen genom ett
tidrör under gången genom luften eller också av en svartkrutsanfyring vid
skottlossningen, och röken utströmmar genom hål i bottnen eller i ogiven, varigenom projektilens
bana kommer att angivas i luften. Tyskarna hava bland annat använt en liten
halv-pansargranat med spårljus till en 20 mm. automatkanon. Antändningen sker vid
skottlossningen. I Frankrike hava granater med spårljus använts till 75 och 105 mm. kanonerna.
Antändningen sker genom tidrör och röken utströmmar genom öppningar i ogiven.
Inskjutningsprojektiler användas understundom vid 7.5—15 cm. pjäser för att
åstadkomma tydligare krevadmoln. Den vanliga sprängladdningen är härvid
kompletterad med ett rökalstrande ämne av samma slag som vid rökprojektiler.
I Haag förpliktade sig år 1899 de fördragsslutande makterna att icke använda
projektiler, som endast hava till ändamål att sprida kvävande eller giftiga gaser, och enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
