Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Lätta fältkanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
VAPENTEKNIK.
Fulla av tillförsikt gingo emellertid tyskarna ut i kriget 1914 med ett enligt
flertalets uppfattning gott vapen, i vissa avseenden motsvarande tidens fordringar, och
med god utbildning, men dock icke med ett överlägset vapen, som fallet var 1870—71,
ehuru den tyska industrien torde hava kunnat åstadkomma ett dylikt vapen. Enligt
en tysk generals åsikt var 7.7 cm. k. 96 N. A. (fig. 1169) såväl beträffande effekt som
ammunitionsutrustning den lägst stående bland de krigförandes artilleri. Den franska
75 mm. fältkanonen m[97 (fig. 1136) var däremot vid krigsutbrottet den bästa i Europa
och själva pjäsen har under kriget icke behövt undergå några förändringar. I Tyskland
var dessutom vid krigsutbrottet den åsikten förhärskande, att fältkanonens lägre vikt
(945 kg. mot 1 140 kg.) skulle kunna kompensera den franska kanonens högre effekt
och att härigenom större skottvidder skulle kunna undvaras. Med den franska
granatkarteschen om 7.21 kg. och 535 m. utgångshastighet erhölls c:a 6 500 m.
maximitem-peringsavstånd, under det att den tyska granatkarteschen om 6.85 kg. och 465 m.
utgångshastighet endast kunde temperas till 5 500 m. Även i andra avseenden visade
sig den franska kanonen överlägsen, varför tyskarna måste vidtaga åtgärder för
förbättring av sin materiel. Redan i början av 1915 hade den tyska firman Rheinmetall
föreslagit, att ett längre eldrör (35 i st. f. 27 kal.) med likformiga räfflor skulle läggas
i den lätta fälthaubitsens lavett, varigenom större skottvidder skulle erhållas. Den
slutligen fastställda pjäsen betecknades »Fdk. 16». Lavetten medgiver 40° elevation, men
endast 4° sidriktning inom lavetten kring vertikal pivå. För att i ställning bereda
pjäsen ett fast underlag och för att möjliggöra hastigare sidriktning är pjäsen försedd med
en hjulbäddning (jfr 10 cm. kanon m/17, fig. 1142), som väger 145 kg. och medföres
på ammunitionsbakvagnen. Ammunitionen är delad, varigenom projektilen kan
ansättas med ansättare. Med C-Geschoss (fig. 1118) om 5.9 kg. och 602 m.
utgångshastighet erhålles 10 700 m. skottvidd. Riktinstrumentet är försett med panoramakikarsikte
och rikttrumma. Pjäsvikten uppgår till 1 325 kg., fordonet väger lastat 2 256 kg. Den
franska fältkanonen har, som förut nämnts, icke förändrats under kriget, men har
utrustats med åtskilliga nya granater, t. ex. stålgranat 17 om 6.125 kg. Med denna projektil
och 581 m. utgångshastighet kunde luftbrisadeld avgivas på 11 000 m., men svansen
måste härvid grävas ned, enär lavetten endast medgiver 18° elevation. Den franska
kanonen kan sålunda med mindre utgångshastighet än den nya tyska och med ungefär
samma projektilvikt uppnå större skottvidd. Då en ökning av utgångshastigheten utan
samtidig ökning av belastningen måste betraktas som slöseri, torde den franska
lösningen ur ballistisk synpunkt få anses mera ekonomisk. Vid reducerad laddning har
man nöjt sig med 340 m. utgångshastighet, varigenom elduthålligheten ökats, så att
större eldhastighet kunnat uttagas. Den vid franska fältkanonen använda principen
för sidriktning inom lavetten genom förflyttning å lavettaxeln har även tillämpats vid
den engelska 18-pundiga (8.38 cm.) kanonen m/04, som under kriget försetts med en ny
lavett (Mk IV). Vid krigets början hade den engelska fältkanonen rekylfjädrar, men
när fjädrarna under flera dagars eldgivning ej fingo vila blev stålet kristalliniskt och
fjäderbrott förekommo i stor utsträckning. Man övergick då till luftbroms med den
franska kanonen som förebild. På nyare lavettmodeller har vaggan förlängts bakåt
liksom vid vår 10 cm. kanon m/17, varigenom större stadga erhållits vid
skottlossningen. Den engelska kanonen var dessutom försedd med oberoende siktlinje.
Emellertid var kanonen även med Mk IV mindre lämplig för beskjutning av tanks och stora
målfronter. Efter kriget har man därför infört en ny lavett (Mk V) till 18-pundaren,
vars eldrör och skruvmekanism bibehållits. Rekylbroms, riktmedel och vagga över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
