Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Fältkastpjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER. FÄLTKASTPJÄSER.
625
Holland, Norge och Schweiz, en tung pjäs i Frankrike, Italien, Spanien och Portugal.
Vad kalibervalet beträffar, förete lösningarna sålunda stora skiljaktigheter.
Förklaringen härtill är delvis att söka i fälthaubitsens historiska utveckling, i det att dess
uppgifter ej från början klart uppfattades till hela sin omfattning; men förnämligast
bero skiljaktigheterna på den olika användning, man avser för pjäserna, och huru man
på grund härav avväger de mot varandra stridande kraven på verkan och rörlighet.
Den lätta fälthaubitsen hade införts i Tyskland för att sätta fältartilleriet i stånd att
verka mot fältbefästningar, varigenom skillnaden mellan fält- och fotartilleri kunde
bibehållas. 10.5 cm. haubitsen m/98—09 har under världskriget enligt tysk uppfattning
visat sig vara en förträfflig pjäs, men dess framkomlighet var ogynnsam, enär föreställare
och lavett hade olika spårvidd. Den tunga fälthaubitsen hade större framkomlighet,
men dessa batterier förflyttades ofta från den ena fördelningen till den andra, så att de
måste köra i st. f. skjuta. Snart insåg man emellertid, att det endast gives ett
artillerivapen, bestående av lätta och tunga pjäser. På tyska västfronten framträdde behovet
av stegrad skottvidd även vid kastpjäserna och fördenskull förlängdes den lätta
fälthaubitsens eldrör från 12 till 22 kaliber, varigenom skottvidden ökades från 7 000 till
9 700 m., vilken skottvidd dock endast uppnås med C-Geschoss. Dessutom användes
vanliga granater och granatkartescher, vid vilka största skottvidden uppgår till 8 400 m.
Brisansgranatkarteschen, som vid krigsutbrottet var fälthaubitsens enhetsprojektil,
utdömdes. Den nya fälthaubitsen erhöll benämningen l. Fdhb 16 och är utom beträffande
eldrörets längd i huvudsak lik den äldre haubitsen. Tilltagande räfflor hava bibehållits,
men ledvalskilen har utbytts mot hävarmskil. Pjäsens träfförmåga är god och rörligheten
jämförlig med den nya fältkanonens, men eldberedskapen och eldhastigheten äro något
mindre. Enligt uppgift erfordras dock ungefär samma dragkraft med åkande som vid
den tunga fälthaubitsen utan åkande, varför motorisering ifrågasatts.
Den tunga (15 cm.) haubitsen m/02 var den första tyska eldrörsrekyIpjäsen och vid
krigsutbrottet åtminstone jämbördig med motståndarnas tunga haubitser, men redan
1913 hade tyskarna antagit en ny 15 cm. haubits med föränderlig eldrörsrekyl,
rekylfjädrar, höjdställinrättning och rikttrumma. Rekylfjädrarna ersattes 1916 med
luftbroms och eldröret förlängdes från 14 till 17 kaliber. Denna pjäs benämndes Ig. schw.
Fdhb. 13. Projektilerna äro granater, som kunna användas för nedslagseld utan och med
fördröjning intill 8 600 m. samt för luftbrisadeld.
österrikarna hade vid krigsutbrottet fullt moderna såväl lätta som tunga
fält-haubitser. Den tunga fälthaubitsen var konstruerad för övergrader och delad transport.
År 1914 fastställdes en 10 cm. haubits, som t. o. m. är tyngre än den tyska m/16 (1 420
mot 1 380 kg.). Pjäsen är försedd med en utbytbar hjulaxel, så att den i bergsterräng
kan apteras för smalare spårvidd. Enligt uppgift skulle italienarna mot slutet av kriget
hava infört en liknande pjäs, men den utgör tydligen krigsbyte från Österrike. Däremot
har under kriget nytillverkning av 15 cm. haubits mflO av Krupps konstruktion ägt
rum inom landet. Den engelska 4.5 tums (11.43 cm.) haubitsen mflO är rätt tung och
klumpig, men har enligt fransk utsago visat sig vara en god pjäs. Därjämte hava
engelsmännen under kriget infört en 6 tums (15.24 cm.) haubits med något större effekt och
skottvidd än den tyska 15 cm. haubitsen av år 1916, men pjäsvikten är betydligt högre
(3 700 mot 2 300 kg.). Vid denna pjäs är mekanismtätningen plastisk.
Fransmännen anse, att verkan mot fältbefästningar av pjäser under 15 cm. är lika
med 0, och hava fördenskull antagit 155 mm. såsom »calibre lourd national» för
fältkast-pjäser. Vid krigsutbrottet förefunnos endast ett fåtal Rimailhohaubitser m/04, men en
40—230098. Uppfinningarnas bok. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
