Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Bergspjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER.
BERGSPJÄSER.
629
slungas framåt, varefter skottlossningen sker automatiskt, innan eldröret fullt
framförts. Härvid rekylerar eldröret tillbaka och fastlåses åter. Rekylen har sålunda att
övervinna jämväl eldrörets framfartsenergi, varigenom antingen en högre ballistisk
effekt kan uppnås än vid vanliga rekylpjäser med samma frestning på lavetten eller
också en lättare lavett konstrueras med bibehållen effekt. Emellertid synes
träffsäkerheten bliva mindre än vid vanlig eldrörsrekyl. Pjäsen har på mitten delbara
lavettsidor.
I stället för den vanliga svansspaden användes ofta vid bergspjäser en sporre eller
spadformig nagel, vilket torde vara fördelaktigt i stenbunden terräng. Enahanda är
förhållandet vid Deportkanonerna med delbara lavettsidor, vilket system även
till-lämpats vid en del bergspjäser. Därjämte förtjänar påpekas, att Krupp vid sin senaste
bergspjäs antagit det franska systemet för sidriktning inom lavetten medelst förflyttning
längs axeln. Sköld användes i regeln och ofta medföres en extra sköld per pjäs för att i
eldställning ersätta ammunitionsbakvagnen. Spårvidden är i allmänhet 0.9 m.
Fig. 1178. Canon de 65 TR de montagne m/06.
Vid världskrigets utbrott ägde Tyskland intet bergsartilleri i hemlandet. Sedan
emellertid krigsskådeplatserna utsträckts till verklig bergsterräng (Alperna, Kaukasus,
Karpaterna), måste bergsartilleri anskaffas. Fördenskull konstruerades en 7.7 cm.
bergskanon om 550 kg. för den lätta fältkanonens projektilvikt med 310 m.
utgångs-hastighet, baktappar och eldröret lagrat i en särskild släde. I regeln klövjas pjäsen på 7
packdjur, men kan förmedelst en skalm anspännas med 2 hästar i tandem och sålunda
köras kortare sträckor. Därjämte konstruerades en söndertagbar 10.5 cm. bergshaubits
om 800 kg. för den lätta fälthaubitsens projektilvikt med 256 m. utgångshastighet,
föränderlig eldrörsrekyl och sidriktning inom lavetten genom förflyttning längs axeln.
Dessutom försöktes en körbar bergshaubits, liknande den österrikiska m/16.
österrike-Ungern ägde vid krigsutbrottet 7 cm. bergskanoner mf08 och mf09, men denna materiel
ersattes under kriget med Skodas 7.5 cm. kanon m/15 om 600 kg. med sidriktning inom
lavetten medelst förflyttning längs axeln och oberoende riktinrättning. Därjämte ersattes
10 cm. bergshaubitsen mf08 om 1 220 kg. med en ny pjäs 1916, som äger 70°
elevations-möjlighet och 8 000 m. skottvidd vid 42°. Vid transport uppdelas pjäsen på 3
tandem-anspända fordon å omkring 700 kg. Bulgarien ägde vid krigsutbrottet bergspjäser av
Krupps och Schneiders konstruktion, fördelade på infanterifördelningarna. 1916 inköptes
ett antal Skodabatterier. Turkiet hade redan 1912 bergspjäser av Krupps och Schneiders
system. Under världskriget infördes Skodapjäser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
