- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
679

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1870—1905 under tiden från torpedfartygens framkomst till och med rysk-japanska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAPEN I SJÖKRIGET. SJÖARTILLERIET 1870—1905.

679

gift var att vid projektilens anslag mot pansarets hårda yta stödja projektilspetsen och
därmed förhindra densammas sönderkrossande. Vid i början av 1900-talet utförda
skjutförsök med kappade och okappade projektiler mot ythårt pansar visade det sig, att
kappen ökade inträngningsförmågan i pansaret med 10 a 15 %, därest anslaget icke skedde
alltför snett mot pansarplåten. Fig. 1216 a och b visa såväl en pansargranat med
kapp utan sprängladdning som en sprängladdad halvpansargranat med kapp.

Kappen är sålunda av utomordentligt stor betydelse för genomslagning av det
yt-hårda pansaret och från början
av 1900-talet tillverkades
pansarprojektilerna undantagslöst
med kapp. Den hade uppfunnits
redan år 1878 av engelske
kaptenen English genom en ren
tillfällighet. Vid skjutning mot
en plåt av compoundpansar (se
Pansar)råkade nämligen denna
av misstag att bliva bakvänd,
så att projektilen först träffade
plåtens smidesjärnsyta i stället
för som avsett var den hårda
stålytan. Projektilen
genomträngde därvid pansarplåten,
varvid projektilspetsen förblev
hel. Vid skjutning med samma
slags projektiler mot den
rättvända plåten krossades däremot
projektilspetsen mot den hårda
stålytan och någon
genomslagning av pansaret kunde icke
äga rum. Man placerade då
framför den rättvända
com-poundplåten och intill denna en
60 mm. tjock mjuk järnplåt.
Vid skjutning visade det sig att
projektilen med spetsen
oskadad kunde genomslå pansaret

i fråga. Kapten English lät då förse projektilen med en hätta av mjukt järn, den s. k.
kappen, vilken hade samma inverkan på skjutresultatet som den framför pansaret
anbringade mjuka järnplåten. Oaktat dessa lyckade försök med kappade projektiler dröjde
det dock ett kvarts sekel, innan dylika projektiler blevo allmänt införda. Det visade
sig nämligen att samma eller bättre resultat kunde uppnås genom förbättring av
projektilmaterialet, i första hand genom antagande av stålprojektiler såsom i det föregående
blivit omnämnt samt genom vissa värmebehandlingsmetoder. På 1890-talet återuppstod
kappen i Ryssland på initiativ av amiral Makaroff och ett flertal skjutförsök utfördes
med gott resultat. Men det var först med det ythårda pansarets framkomst som det
allmänna införandet av kappen framtvingades.

Fig. 1216 b. Halvpansargranat med kapp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free