Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet under och efter världskriget 1914—1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
VAPENTEKNIK.
för fyllandet av sina uppgifter. I vissa mariner har det medelsvåra artilleriet
konstruerats så, att det även kan avgiva eld mot luftmål; kanonerna måste därför kunna riktas
högt, varigenom laddningsarbetet ytterligare försvåras. I dessa mariner finnes tendens
till minskandet av medelsvåra kalibern. Även å nutida större torpedfartyg förekomma
medelsvåra pjäser, men kalibern är därvid i regeln begränsad till 12 cm. Det lätta
artilleriet har återinförts på de stora fartygen, men är där uteslutande avsett som
luft-värnsartilleri och för beskjutning av undervattensbåtar på korta håll. De mindre
fartygens lätta artilleri är även konstruerat för beskjutning av dylika mål, men
naturligtvis även avsett för att skjuta mot övriga flytande mål.
Fig. 1225. Vid Bofors tillverkade luftvärnskanoner av 7.6 cm:s kaliber.
Under världskriget framstod nämligen alltmer behovet av luftvärnsartilleri, varför
fartyg av alla slag så småningom hava blivit försedda med sådant artilleri. Detta
luftvärnsartilleri, som efter kriget än mer utvecklats, kan sägas bestå av två skilda typer.
Den ena typen representeras av en i regel lätt kanon med upp till 10 cm:s kaliber (fig.
1225) och är avsedd för beskjutning av luftfarkoster på stora avstånd. Dessa kanoner
hava därför en räckvidd, som möjliggör beskjutning även då flygmaskinen eller
luftskeppet går på en höjd av upp till 7 000 meter. Den andra typen är avsedd för
närbe-skjutning av luftmål och utgöres av automatiska kanoner av omkring 4 cm:s kaliber
(fig. 1226) eller s. k. grovkalibriga kulsprutor av 25 mm:s kaliber. Dessa pjäser utmärka
sig för stor eldhastighet, 100—200 skott i minuten, vilket möjliggöres därigenom, att
rekylkraften liksom å moderna kulsprutor användes för laddning, avfyrning, den tomma
patronhylsans utkastande och ny patrons framförande i laddläge. Ävèn temperingen,
d. v. s. inställandet av den tidsperiod räknat från skottlossningen, efter vilken projek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
