Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet under och efter världskriget 1914—1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
VAPENTEKNIK.
kunde draga sig från de för anfall mot densamma opererande brittiska torpedfartygen.
Ly sprojektilerna innehålla förutom sprängladdning en lyskropp och en till denna
medelst snören förenad fallskärm, som hopfälld är inpressad i projektilen. Då
lysprojek-tilen på vanligt sätt medelst ett tidrör bringas till krevad, utkastas lyskroppen med
fallskärmen, samtidigt som tändsatsen i lyskroppen tändes av krevadgaserna. Fallskärmen
utvecklar sig därvid och uppburen av denna sänker sig lyskroppen långsamt, därvid
avgivande ett starkt ljussken. Krevadens läge avpassas så, att denna kommer att
inträffa över och bakom målet, som således för den skjutande skarpt avtecknar sig mot
ljuset.
En betydelsefull materiel inom sjöartilleriet är brandrör smaterielen, som användes
för antändning av projektilernas sprängladdningar. Denna materiel har i det föregående
icke blivit omnämnd, enär densamma i stort sett är likartad vid sjö- och lantartilleriet,
varför således här kan hänvisas till vad i avd. »Vapen i lantkriget» anförts härom. Detta
gäller särskilt de för icke pansarbrytande projektiler avsedda brandrören. För
pansar-brytande projektiler konstruerade brandrör, s. k. pansarrör, äro vid sjöartilleriet av
särskilt intresse. De måste nämligen konstrueras så, att projektilkrevaden icke inträffar
förrän pansaret blivit genomslaget, enär sprängverkan eftersträvas mot den personal och
materiel, som befinna sig innanför och i skydd av detta. För detta ändamål äro
pansarrören fördröjda. I princip äro rören i fråga så konstruerade, att då projektilen träffar
pansaret och densammas hastighet därvid plötsligt minskas, rusar en hammare inuti röret på
grund av sin tröghet fram och tänder ett tändpiller genom stöt mot detsamma.
Fördröjningen ernås därvid antingen därigenom a+t hammarens väg göres lång eller därigenom att
hammaren innan den träffar tändpillret har att övervinna motståndet hos en spiralfjäder
eller ock därigenom att eldstrålen från det först antända tändpillret icke omedelbart
når fram till den detonator, vars explosion slutligen bringar sprängladdningen till
krevad. Fördröjningens storlek göres beroende av tjockleken på den pansarplåt, som
beräknas kunna genomslås på antagligt medelstridsavstånd. Pansarrören äro självfallet
liksom övriga nutida brandrör försedda med säkerhetsanordningar till förhindrande
av projektilens krevad i kanonloppet, därest oförutsedda omständigheter skulle inträffa.
Svenska flottans brandrör skola således vara försäkrade mot antändning intill
projektilen kommit minst 5 meter från kanonmynningen och äro i regel icke armerade, d. v. s.
kunna icke bringa projektilen till krevad, förrän denna tillryggalagt 400—600 meter i sin
bana. Enär pansarprojektilernas spetsar måste göras massiva, inskruvas rören till dessa
projektiler i dessas bas och benämnas fördenskull basanslagsrör (se fig. 1224 a). För att
rören ej skola skadas av det starka gastrycket måste god tätning anbringas bakom
röret, sedan detsamma inskruvats i projektilen. Denna tätning åstadkommes genom
inhamrade blybrickor och därutanpå ingängad stålbricka. Enär sjöartilleriets icke
pansarbrytande projektiler dock måste kunna genomslå örlogsfartygens opansrade
plåtsidor och vad svåra artilleriets spränggranater beträffar även tunt pansar, och
följaktligen projektilspetsen måste vara massiv, inskruvas brandröret även vid dessa i
pro-jektil-basen eller ock i främre delen av projektilens cylindriska del. I senare fallet är
spränggranaten såsom fig. 1224 b visar gjord i två delar, spetsen och den cylindriska delen;
spetsen avskruvas före rörets insättande och sedan detta skett påskruvas den åter.
Under världskriget framkom behov av brandrör, så konstruerade att projektilerna
bringades till krevad, sedan desamma nedträngt till ett visst djup under vattenytan.
Dessa avsågos att användas vid beskjutning av undervattensbåtar. Engelska firman
Firth hade redan i september 1914 för detta ändamål konstruerat ett hydrostatiskt rör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
