- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
708

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Pansar - Dim- eller rökbildare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

708

VAPENTEKNIK.

pansaret av 100 mm:s och mindre tjocklek (utvalsningen av göten har dock till stor del
utförts vid Strömsnäs järnverk, Degerfors). Det tjockare Kruppansaret till nämnda
pansarbåtar har tillverkats i Amerika vid »Carnegie Steel Company» och Betlehemverken.
Under senaste tid har vid Bofors även tjockare K. C. pansar blivit framställt, dock ännu
i jämförelsevis liten skala.

Örlogsfartygens vertikala pansar är numera å alla nyare fartyg K. C. pansar eller, då
tjockleken understiger 100 mm., K. N. C. pansar. Pansardäck göras däremot av nickelstål.
Vid sådana pansarkonstruktioner å befästningar, där vikten spelar mindre roll,
förekommer alltjämt kokillhärdat tackjärnspansar, men i övrigt följas samma principer, som vid
fartygspansar.

Dim- eller rökbildare.

Under fredsövningar åren före världskrigets utbrott 1914 hade försök gjorts att
genom rökbildning dölja fartygsoperationer. Detta gällde särskilt torpedfartygen, vilka
genom intensiv oljeeldning insvepte sig i en tjock, svart rök, utströmmande ur
skorstenarna. I skydd av denna utfördes därefter torpedanfallet.

Under världskriget 1914—18 konstruerades särskilda apparater — s. k. dimbildare —
i vikla förbränning av dim- eller rökalstrande ämnen ägde rum. Dessa apparater fingo
under krigets fortgång allt större användning. Det är sålunda bekant, huru den tyska
flottan under Skagerackslaget förstod att i skydd av ofantliga med konst bildade
dim-bankar, då så ansågs lämpligt, undandraga sig beskjutning från fienden, ävensom huru
engelsmännen vid anfallen från sjön mot hamnarna i Flandern framför de i operationerna
deltagande fartygen lade med vinden drivande dimbankar för att kunna närma sig land,
utan att de upptäcktes därifrån. Men icke endast örlogsfartyg av alla slag, utan även
handelsfartyg utrustades med här ifrågavarande apparater och i ett flertal fall lyckades
sådana att bakom utsläppta dim- eller rökmoln undandraga sig anfall från
undervattensbåtar.

Efter världskrigets slut hava dimbildare införts i praktiskt taget alla mariner.

En mångfald olika ämnen hava kommit till användning för dimbildningen. Bland
annat har det visat sig att en blandning av klorsulfonsyra (SO., H Cl) och
svavelsyre-anhydrid (SO3) vid beröring med luften och genom sin benägenhet att taga till sig
fuktigheten i denna framkallar tjocka vita rökbildningar; genom att låta blandningen passera
osläckt kalk erhålles den erforderliga värmen. Denna produkt är dock farlig för
personalen och angriper metaller. Andra ämnen äro titan-, tenn- och arsenikklorur samt fosfor,
vilken senare vid förbränning framkallar vit fosforanhydrid-rök; fosfor användes oftast
tillsammans med ånga från fartygets pannor. Fransmannen Berger har påvisat, att
klorurer av vanliga metaller, såsom aluminium, zink, järn, koppar m. fl., äga rökalstrande
egenskaper, förså vitt de behandlas med ånga av hög temperatur. Reaktionen frambringas
å ena sidan av en metall i pulverform eller i frigjort tillstånd (genom att man betjänar sig
av en blandning av oxiden och ett reduktionsämne) samt å andra sidan av koltetraklorid
(C Cl4) eller tetrakloretan (C2 H2 Cl4). Användandet av flytande klorderivater
möjlig-göres praktiskt genom tillsats av ett absorberande ämne, nämligen kiselgur.

Själva dimbildareapparaterna äro flytande eller fasta. De förra bestå av en behållare,
som antingen i sig själv äger flytkraft eller som är försedd med en flottör för apparatens
uppbärande på vattnet. Sedan behållaren utkastats från fartyget, inledes genom en
tänd-anordning den kemiska reaktion, som alstrar dimman (röken).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free