Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Minteknikens nuvarande ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736
VAPENTEKNIK.
Vid förankring med hydrostat följer minan alltid med ankaret till botten. Metoden
anordnas på huvudsakligen två olika sätt: med dubbel och med enkel ankartross. Det
förra sättet framgår av fig. 1272. Ankartrossen löper genom en hydrostatiskt verkande
fasthållare, som, då vattentrycket under minans uppåtgående rörelse gått under en
viss genom fjäderkraft balanserad storlek, gör utslag och fastlåser trossen.
• Vid det senare sättet, fig. 1277, är en slinga av ankartrossen upphängd under minan.
Då denna kommit på ett djup lika med mindjupet+
slingans längd, gör hydrostaten utslag och frigör
slingan. Genom att ankartrossen då slaknar, kan den i
ankaret befintliga spärranordningen verka, och minan
stannar på det önskade mindjupet.
Vid konstruktion av förankringsinrättningar måste
man tillse, att minan blir stadigt förankrad, så att den
ej kan bortföras av strömvatten och ej heller alltför lätt
undanröjas med minsvep. Skillnaden emellan ankarets
vikt i vatten och minans flytkraft kallas fasthållande
kraft. Denna bör ej understiga 300 kg.
Före världskriget minerade man endast mot
över-vattensfartyg och mineringarna lades i allmänhet på 3 å
5 m djup. Där starkt tidvatten rådde, var det
nödvändigt att utlägga flera mineringar på olika djup. En
mindre god men oundviklig följd härav var, att den eller
de övre mineringarna kommo i vattenytan vid
lågvatten.
Under världskrigets senare del började man i
ganska stor utsträckning använda flytminor såsom vapen
mot undervattensbåtar.
Sådana mineringar utlades i ett flertal våningar
med olika mindjup samt ofta med flera minlinjer i varje
våning.
U-båtsminor. Den här ovan i korthet lämnade
beskrivningen på flytminor avser sådana minor, som
fällas från övervattensfartyg.
U-båtsminor skilja sig i en del hänseenden från de
vanliga minorna.
Minstommarna göras särskilt kraftiga, därför att
minorna alltid måste följa sina ankaren till botten.
Laddningen i en u-båtsmina överstiger i allmänhet ej 100 kg. på grund av
svårigheten att på en u-båt kunna få utrymme för förvaring av ett tillräckligt antal minor
med större laddning.
Vid konstruerandet av armeringsinrättningen måste man undvika smältsprintar,
enär minan före fällningen i allmänhet står i vatten.
Minankaret blir oftast hela den tid, som minan förvaras på u-båten, utsatt
för havsvattnets inverkan. På grund härav och för att skydda de relativt
ömtåliga djupregleringsorganen göras ankaren till u-båtsminor i allmänhet i form av
ett vattentätt slutet rum, i vilket sagda organ ligga skyddade, till dess ankaret
först vid fällningen fylles med vatten. Flottör och lodförankring kunna ej
använ
Fig. 1277. Hydrostatisk förankring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
