Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Minteknikens nuvarande ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
VAPENTEKNIK.
Fig. 1278. Leons drivmina.
som på detta sätt erhöllos, voro emellertid alldeles för stora, varför man övergick till
försök att hålla minan på sin plats genom att ändra dess deplacement.
Då minan kom på för stort djup ökades volymen utan att vikten ändrades;
därigenom fick minan uppåtgående rörelse till dess hydrostaten kopplade ur, volymen
minskades och minan åter började röra sig nedåt o. s. v.
Volymsändringen hade man tänkt sig åstadkommen antingen på elektrisk väg eller
genom en fjädermotor; i båda fallen kopplades kraften in av en hydrostat. Med minor
konstruerade enligt den senare principen företogos omfattande försök, men det lyckades
icke att hålla djupsvängningarna inom måttliga gränser.
Direktör G. Dahlén, som år 1916 började intressera sig för
minan i fråga, löste mycket snart problemet att få en
drivmina att praktiskt taget stå stilla på visst djup under
vattenytan. Principen förblev densamma, med volymändring,
och inkopplingen skedde som förut med hydrostat. De
viktigaste förändringarna i mekanismen utgjordes dels av
fjäderkraftens utbytande mot pressluft och dels av införande
av differentialrörelse, varigenom impulsen till sjunkning eller
uppflytning försvann så snart rörelsen i den önskade
riktningen börjat. På så sätt lyckades det att hålla
djupsvängningarna inom 30 cm. En fullt pålitlig avfyrningsmekanism
för drivminor (se fig. 1268) leder sitt ursprung från samme
uppfinnare. Drivminor måste alltid vara försedda med
tids-desarmering och denna verkställdes på de tidigare förslagen
så att hydrostaten hopplades ihop med en anordning,
vilken efter ett visst reglerbart antal utslag öppnade en ventil,
som släppte in vatten i minan. Den av Dahlén konstruerade
minans tidsdesarmeringsapparat består av en behållare fylld
med tryckluft. Denna behållare står med ett rör i
förbindelse med havsvattnet. Genom att reglera
utströmnings-öppningen för luften regleras även den tid, som åtgår,
innan vattnets tryck blir starkare än luftens i behållaren,
då densamma vattenfylles och minan sjunker.
Minan i dess fulländade form, den s. k. AGA-drivminan,
har ådragit sig åtskillig uppmärksamhet från utlandet.
Minors konstruktion blir beträffande hela
förfaringssättet mycket olikartat beroende på om minan är avsedd att fällas från
stridsfartyg eller icke.
Om så ej är fallet behöver man ej taga nämnvärd hänsyn till vikt och utrymme
utan kan bestämma laddningsvikten till vad som betingas av minans användning och
sedan konstruera minstomme och ankare så, att tillräcklig såväl flytkraft som
fasthållande moment erhålles.
Skall minan däremot fällas från stridsfartyg, måste konstruktionen i allmänhet
hålla sig inom ganska snäva gränser i fråga om vikt och volym av mina och ankare.
Det gäller då att inom dessa gränser i möjligaste mån kunna tillgodose de mot
varandra stridande fordringarna på stor laddningsvikt, kraftig minstomme, stor flytkraft
och stort fasthållande moment. Vilken av dessa fordringar som bör gynnas på de
övrigas bekostnad beror på vilken huvudsaklig användning man vill giva minan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
