Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDUPPFINNINGAR. 789
1) rodren sättas för uppgående, då torpeden stannar,
2) pistolen försäkras medelst en propeller, till dess torpeden gått en viss distans,
3) öppnande av en sänkventil vid stridsskjutning samt
4) låsning av de horisontala rodren under viss tid.
Naturligtvis hava försök gjorts att använda ånga såsom drivkraft, men
omöjligheten att hålla ångtrycket i en torped, som länge skall ligga i en tub färdig för skott, har
gjort, att ångan först på senare åren konimit till heders. Första idén till ångtorped
framlades av Fidlem, som år 1875 föreslog, att »pannor för lämnande av drivkraft till
torpeder upphettas medelst värmare av eldfast lera eller järn. Värmarna upphettas i
ugn i land och placeras sedan i pannans eldstad, varigenom rök undvikes.»
Den första verkliga ångtorpeden (fig. 1320) uppfanns år 1885 av E. C. Peck,
rit-kontorschef vid Yarrow-varvet. Den hade Whitehead-torpedens yttre form, var 4.25
m. lång, 35 cm. i diam, och hade en laddning av 45 kg. bomullskrut.
I mitten befann sig en reservoar (a), omgiven av isoleringsmaterial (6) och med ett
luftrum (c) mellan skalet och reservoaren. Strax före utskjutningen fylldes reservoaren
till hälften (73 kg.) med hett vatten från torpedbåtens panna vid ett tryck av 28 atm.
Fig. 1320. Peck’s ångtorped.
och det beräknades, att den skulle lämna ånga för en timmes gång. Avloppsångan
utsläpptes i torpeden, vars skal tjänade som ytkondensor och härigenom minskades icke
torpedens vikt. Maskinen (d) var en liggande compoundmaskin av 60 ind. hkr. Två
propellrar med växelhjul och s. k. Woolwich-stjärtstycke samt djupregleringsanordning
och sidoroder funnos även. Ungefär samtidigt konstruerades en ångtorped av löjtn.
Hall i Förenta staternas flotta. Den var nästan identisk med Peck-torpeden. Vatten
med en temperatur av 288° C. skulle pumpas in i torpedens ångkärl. Då genom
förbrukning ångtrycket minskades bildades ny ånga under en längre tid. Djuprodren voro
ej beroende av hydrostatisk piston utan reglerades av pistoner så avvägda, att då
ångtrycket minskades genom förbrukning och torpeden följaktligen blev lättare, skulle
rodren ställas för nedgående. För att få torpedens fart jämn fanns en mycket känslig
hastighetsregulator. Även funnos krängningsroder d. v. s. roder, som kommo i
verksamhet, om torpeden gjorde stora krängningar. Vid första provningen påstods torpeden
hava gjort god och jämn fart, men har sedermera icke avhörts.
Whitehead-torpedens utveckling till ångtorped beskrives under »varmluftsapparat
för torpeder».
Torpeder drivna av explosions- och förbränningsmotorer hava mindre ofta varit
föremål för torpedpatent än man kunnat vänta, men betänker man vilka stora fordringar,
som ställas på ett torpedmaskineri, är det klart, att det är först under de senare åren
som explosionsmotorn nått en sådan fulländning, att den skulle kunna ifrågakomma som
drivmedel för torped. Det var flygvapnet, som fordrade en lätt och driftsäker maskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
