- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
20

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

VATTENBYGGNADER.

Bättre öde väntade tsar Peters övriga kanalplaner. År 1711 färdigställdes en
kanal mellan Volgas biflod Tvertza och Msta, en biflod till Volchov. Samma århundrade,
dock först efter tsar Peters död, fullbordades planerna till två brett lagda kanalsystem,
båda avsedda att främja utvecklingen av St. Petersburg, sedermera omkristnat till
Leningrad. Det ena kanalsystemet, vars nuvarande namn är förf, obekant, kallades
före kriget Tichvinskij kanal. Det förenar Leningrad med Rybinsk vid Volga och har
en sammanlagd längd av 1 450 km. Det andra systemet kallas Marinskij kanal. Via
Ladoga och Onega förenar det Leningrad med en av Volgas källfloder. Även detta
kanalsystem har en ansenlig längd, 1 160 km. — I dessa längder ingå även de naturliga
vattendrag, som förekomma i de båda kanalsträckningarna.

Med undantag av Ryssland och Finland erbjöd intet land i Europa bättre
betingelser än Sverige för en tidig utveckling av kanal väsendet. Kustlandskapen, där odlingen
av mark först begynte, äro i allmänhet ganska flacka, och på långa sträckor lugnt
framflytande floder erbjödo möjlighet till samfärdsel och transport av varor, redan innan
boskapsstigar och klövjevägar började utbildas till landsvägar. De längre in i landet
rikligt förekommande sjöarna utnyttjades för samma ändamål, i den mån befolkningen
ökades och började tillgodogöra sig större landområden. Vad som tidigt föranledde
försök att övervinna de mellan olika vattenvägar förekommande höjdskillnaderna var,
att de då kända och bearbetade tillgångarna på järnmalm förekommo i landets inre
delar och krävde goda förbindelseleder till havet.

Redan år 1435 försökte Engelbrekt anlägga en kanal mellan Mälaren och Saltsjön.
Den då ifrågasatta sträckningen var ungefär densamma som Södertälje kanals nuvarande
sträckning. Försöket misslyckades. Sannolikt befunnos svårigheterna vara större än
vad Engelbrekt tänkt sig.

Även Gustav Vasa ägnade frågan om anläggandet av kanaler stort och framsynt
intresse. Det tog sig’ uttryck i ett par omfattande, sedermera förverkligade planer.
En av dem avsåg en sammanhängande farled mellan Stockholm och Lödöse vid Göta
älvs mynning — via Göta älv, Vänern, Hjälmaren och Mälaren. Enligt en annan
skulle mellan Kattegatt och Östersjön skapas en ny farled genom Göta älv, Vänern,
Vättern och Motala ström.

Karl IX sökte förverkliga faderns planer. Under åren 1604—1606 lät han utföra
en sluss vid Lilla Edet, och »Karls grav» i Trollhättan vittnar ännu om, att allvarliga
försök gjordes att kringgå även Trollhättefallen, vilka försök emellertid misslyckades.
I stället kom under Karl IX:s regeringsår till stånd en kanal mellan Mälaren och
Hjälmaren. Som emellertid slussarna voro av trä, ruttnade de mycket snart, varför sonen,
Gustav II Adolf, lät bygga om kanalen, som därvid fick ungefär den sträckning, som
den f. n. har.

Karl XII återupptog planerna på kanaliseringen av Göta älv och anmodade
Christ-opher Polhem att utarbeta förslag till slussen förbi Trollhättefallet. Polhem föreslog —
enligt en Emanuel Swedenborg tillskriven idé — att fallhöjden, c:a 108 m, skulle
övervinnas medelst tre i berget nedsprängda slussar, av en konstruktion, som i fråga
om vissa detaljer avvek från dittills tillämpade konstruktioner (jfr sid. 101). Förslagets
utförande påbörjades år 1718 och avslutades år 1800 — efter många avbrott och
ändringar, förorsakade av bristen på medel efter hjältekonungens död och av oförutsedda
tekniska svårigheter.

Nästa steg mot förverkligandet av Gustav Vasas storslagna planer var utförandet
under åren 1809—1832 av Göta kanal, i sträckningen Vänern—Viken—Vättern—Boren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free